Ny novell: Vad tycker du?

17 år kan låta som en evighet. Fast 22 låter ännu värre. 5 år kan låta mycket. Hur många gånger har jorden snurrat på dessa år? Hur många gånger har solen gått upp? Vad finns bakom våra liv? Vem har gjort oss till den vi är idag. Vem har torkat alla tårar? Hur blev vi så ensamma men samtidigt så lyckliga? Varför funderar vi över saker så självklara? När människor står runt omkring och bryr sig, varför känner vi oss då ensamma? Är livet verkligen en ond cirkel? Varför lever vi då kvar?



Livet är fullt av frågor. Får vi någonsin svar? Blir vi någonsin så lycklig och mättad av den lycka eller är vi alltid lika otacksamma och ensamma? Finns det någonstans en lycka, som fyller ens kropp? Jag undrar vart den är. Jag har sökt i varje natt, i varje dag och i varje minut står jag och ser livet passera förbi. Jag känner mig ensam men det finns så många. Jag kanske är otacksam. Jag kanske är ledsen, jag kanske är glad. Folk nöjer sig med ett leende för att tro att allt är okej. Bara tårar visar sin svaghet, tror de. Jag vet. Jag vet egentligen alla svar på dessa frågor. Livet handlar om att finna svar på frågor som egentligen inte behöver besvaras. Vi kommer aldrig vara lycklig nog för att glömma ensamhet. Vi kommer aldrig vara ensam nog för att glömma en lycka. Våra minnen lever alltid och de lever fortfarande efter att vi dött. Frågorna är egentligen inte viktiga, det handlar egentligen bara om att vi prioriterar fel sak. Vi borde fundera, tänka, lösa allt som kommer i vår väg. Fast vi bryter bara egentligen ner oss och känner oss ensamma, för det är en lätt utväg. 
Anna Norell
29 september 2007

Anna.In

3.tack tack !!!