En ny krönika!

Nytt år, det känns väl ändå onödigt. Och varje år ska det firas med en sjuhundrade fest. Ja "jippi i år blir vi ännu äldre". Snart måste jag börja pensionsspara också. Det kan låta som att jag skenar iväg i framtiden men mina år på NTI är snart över. Jag har gått 1,5 år nu och det har gått så fort att det verkar som jag stannat men världen fortsätter rulla på. Detta år var väl ändå skönt att det kom. Myndig. Jag ser körkort. Jag ser frihet. Jag ser möjligheten att själv vandra in på ICA och köpa min snusdosa. Det är nog det jag längtar efter mest. Att inte behöva vara så himla beroende av andra.

Jag ser det framför mig. 31 Augusti. Jag vandrar in på ICA och ställer mig stolt i kassan. "En grov snus white tack". Hon tittar nog förundrat på mig och jag ler och lägger fram leget, eller vänta. Det ligger redan framme. Hon behöver inte fråga. För jag är myndig. (Ni som tror att jag kommer vara fyllechaufför – forget about it. Jag ska slå klackarna i taket varje helg) – för så som jag har väntat på 31 Augusti 2010, ungefär sedan jag var tio. Okej, nu drog jag strået lite väl långt.

Så funderar jag. Paranoida jag. Har precis skrivit ner mina nyårslöften. Träna, bli sparsam och sköta skolarbetet. Det kommer gå två månader och jag är tillbaka på ruta ett igen. För jag kommer aldrig bli sparsam. Det tycks ligga i mina gener. (Det är i alla fall något jag har att skylla på).

Är det såhär det känns att fylla arton? Bli gammal? Tusan också. Ryggen är redan föråldrad känns det som. Jag har redan ett arbete och snart är mina gymnasiestudier klar. Så kommer framtidstankarna. Sverige ligger i kris. Jag är snart examinerad. Om 1,5 år. Vart ska jag ta vägen? Jag har ett arbete som fortfarande ligger kvar, det är jag nämligen 70% säker på. Ska jag studera vidare när jag nästan spyr då varje lärare i varje ämne plockar fram nya uppgifter varje dag som går? Nä fy tusan, vet ni vad? När jag slutat trean, körkortet i min hand. Ska jag kliva in på ICA, köpa mig en stock snus och sedan packa väskan för att sätta mig på flyget mot USA. För jag har en ny fix idé. Jag ska bli Au – pair. I alla fall för ett år. För jag kommer inte sluta snusa detta år och jag kommer inte heller för den delen i år sluta dagdrömma.

Eller vänta, det kommer jag aldrig göra.
Elina Wikström.

Haha tack :) Jag studerar textkommunikation!