Thursday 12 August 2010 photo 1/1
|
ibland måste man våga chansa
för att vinna någonting,
vissa måste man öppna dörrar för,
andra kliver rakt in.
och jag vaknar en ljus morgon,
med världens vackraste bredvid mig,
och har fortfarande svårt att förstå,
även fast det är 25 natten vi
somnar bredvid varandra,
att du bara du, är min.
och jag vill aldrig att våra
nätter blir någonting mellan
normala ting,
eller hur vi glömmer att
vi förälskade oss just
den här våren,
eller hur vi skrattade
den där gången i kungsträdgården.
jag har fastnat i dina händer,
och jag har lovat att aldrig kväva dig,
fastän tiden fryser till när du inte är här
och jag flyter med den när du ligger bredvid.
och du kom i världens storm,
älskade mig över kullerstenen,
förvandlade tiden till en maskin
som du och jag inte kunde styra över.
(för tiden går inte fortare
även om jag tänker på dig hela
tiden och du finns alltid med mig)
men det räckte med att du sa;
jag saknar dig.
så kändes det som att vår
värme rymde mer än hela
denna värld.
Annons