Hade det stora nöjet att få medverka på en Pecha Kucha idag.
För er som inte vet (jag hade ingen aning förrän för tre dagar
sen) så är Pecha Kucha ett presentationsformat där man visar
ett bildspel med 20 bilder och varje bild visas i 20 sekunder,
medan man pratar om bilderna. Jag pratade om mina självporträtt
och försökte väl rikta in det på sökandet efter kreativitet och hur
man kan hitta bilder i saker som inte brukar vara bilder. Jag tyckte
det var väldigt kul och jag tackar alla som kom och pratade efteråt!

Tills jag hittar något bättre att göra antar jag. Det är svårt att lägga ner det för om jag är oinspirerad eller så är det bara att jag gör ett oinspirerat snabbt hafsigt självporträtt. Det är svårt att sluta eftersom det är så lätt att bara kladda ihop någonting. Fast just nu är jag inte lika manisk som jag var för ett år sedan då det nästan var en tvångstanke. Och sen håller alla ni underbara människor som är intresserade och kommenterar håller igång mig också och gör att jag pushar lite extra emellanåt. :)

Oj! Vad kul! Tack så mycket Lelle! Jag tyckte det var jättekul att prata om det. Skulle lätt kunna tänka mig att göra det mer. <br />
<br />
Jag vet inte om du vet om det men jag är lite hörselskadad sen födseln och har hörapparat på båda öronen. När jag gick på mellanstadiet så åkte jag och min pappa runt och höll föredrag för blivande lärare och assistenter till hörselskadade barn om hur det är att som hörselskadad gå i en skolklass med normalhörande och hur det är att vara förälder till ett hörselskadat barn. Det var väldigt kul och vi gjorde det ganska många gånger. Så jag antar att det har gjort att jag sen barnsben har rätt så lätt för att stå på en scen och bara babbla på, även om jag var rätt nervös innan Pecha Kuchan. :)