September
Tuesday 31 March 2009 photo 1/3
|
fan vad jag ångrar att jag operera mig :'(((
jag kom dit runt nio och fick ligga i ett rum och vänta på min tur att opereras. egentligen skulle jag dela rum med en 21-årig tös, men slapp det som tur va innan operationen. innan operation var jag tvungen att få dropp eftersom jag inte fick äta något och byta om till operationskläder.
jag skulle egentligen opereras på eftermiddagen men fick operera mig tidigare, vid halv tolv.
visst var man lite nervös över att bli sövd, speciellt när hon precis innan sa "du kan känna smärta i armarna strax innan du somnar". min första tanke var "nej, jag vill inte göra det här" men när jag väl låg där på operationsbordet så var jag ju tvungen.
det enda jag minns efteråt är att de väckte mig o skulle lyfta över mig till min säng. jag kunde lyfta huvudet, men kroppen var fast. så hoppas de var starka hah! sedan låg jag på uppvakningsområdet för att kolla puls och hur jag mådde. just i den stunden trodde jag att jag skulle dö, hade så jvla ont och var helt gråtfärdig. men tack vare det underbara morfinet<3 så klarade jag av de första 3 timmarna galant. blev uppskjutsad till mitt rum igen där jag sedan var helt borta, men smärtan var inte så farlig. min rumskamrat kom sedan och vi pratade som bara den, allt kändes bara som halsfluss just i den stunden. men sen kom helvetet, började blöda så jvla mycket och man får inte svälja blod, för då spyr man. så där låg jag med sån jvla smärta (värre än körtelfeber) och spottade blod i flera timmar. min rumskamrat mådde verkligen mycket bättre än mig, hon blödde varken nånting eller hade inte alls ont.
läkaren var tvungen att suga ut stora blodklumpar ur min hals eftersom det blev svårt att andas tack vare dem. svalde flera äckliga klumpar åh spyr nästan så fort jag bara skriver om det. men det slutade blöda lika mycket efter jag fick blodstillande medicin genom dropp, då fick jag äntligen chansen att sova ett tag.
resten av alla patienter som hade opererats fick åka hem framåt kväll medan jag som vanligt ska ju alltid vara sjukast av alla. så jag var tvungen att sova över med mamma, eftersom jag blödde så ovanligt mycket. ringde älskling som jag antar knappt hörde vad jag sa, pratar fortfarande som en kalkonbebis.
det gick och äta lite frukost imorse på sjukan med massor av smärtstillande, vilket kändes bättre. eftersom jag inte hade ätit någonting på hela 35 timmar.
men aja, nu är jag hemma igen och har sovit som bara den.
tycker synd om er alla som ska operera bort halsmandlarna.
ett enkelt rutiningrepp för läkarna men det värsta jag har varit med om.
jag ångrar det som bara den.
jag kom dit runt nio och fick ligga i ett rum och vänta på min tur att opereras. egentligen skulle jag dela rum med en 21-årig tös, men slapp det som tur va innan operationen. innan operation var jag tvungen att få dropp eftersom jag inte fick äta något och byta om till operationskläder.
jag skulle egentligen opereras på eftermiddagen men fick operera mig tidigare, vid halv tolv.
visst var man lite nervös över att bli sövd, speciellt när hon precis innan sa "du kan känna smärta i armarna strax innan du somnar". min första tanke var "nej, jag vill inte göra det här" men när jag väl låg där på operationsbordet så var jag ju tvungen.
det enda jag minns efteråt är att de väckte mig o skulle lyfta över mig till min säng. jag kunde lyfta huvudet, men kroppen var fast. så hoppas de var starka hah! sedan låg jag på uppvakningsområdet för att kolla puls och hur jag mådde. just i den stunden trodde jag att jag skulle dö, hade så jvla ont och var helt gråtfärdig. men tack vare det underbara morfinet<3 så klarade jag av de första 3 timmarna galant. blev uppskjutsad till mitt rum igen där jag sedan var helt borta, men smärtan var inte så farlig. min rumskamrat kom sedan och vi pratade som bara den, allt kändes bara som halsfluss just i den stunden. men sen kom helvetet, började blöda så jvla mycket och man får inte svälja blod, för då spyr man. så där låg jag med sån jvla smärta (värre än körtelfeber) och spottade blod i flera timmar. min rumskamrat mådde verkligen mycket bättre än mig, hon blödde varken nånting eller hade inte alls ont.
läkaren var tvungen att suga ut stora blodklumpar ur min hals eftersom det blev svårt att andas tack vare dem. svalde flera äckliga klumpar åh spyr nästan så fort jag bara skriver om det. men det slutade blöda lika mycket efter jag fick blodstillande medicin genom dropp, då fick jag äntligen chansen att sova ett tag.
resten av alla patienter som hade opererats fick åka hem framåt kväll medan jag som vanligt ska ju alltid vara sjukast av alla. så jag var tvungen att sova över med mamma, eftersom jag blödde så ovanligt mycket. ringde älskling som jag antar knappt hörde vad jag sa, pratar fortfarande som en kalkonbebis.
det gick och äta lite frukost imorse på sjukan med massor av smärtstillande, vilket kändes bättre. eftersom jag inte hade ätit någonting på hela 35 timmar.
men aja, nu är jag hemma igen och har sovit som bara den.
tycker synd om er alla som ska operera bort halsmandlarna.
ett enkelt rutiningrepp för läkarna men det värsta jag har varit med om.
jag ångrar det som bara den.
Comment the photo
och har läst det här, och blir så jävla rädd så jag inte ens tänker åka dit! :|
blev rätt orolig nu med tanke på vad du just berättade :/ men man slipper ju få alla fucking halsbölder och halsflusser framöver iaf.
hoppas allt är bättre nu iaf<3
hoppas verkligen det blir bra snarast!
men det viktigaste är att det är över nu bby! :*
de låter ganska läskigt ;s <3
74 comments on this photo Show all comments »
Directlink:
http://dayviews.com/lekmeddockan/349581045/
Visa toppen
Show footer