Saturday 6 December 2008 photo 2/2
|
Sen den dagen du valde att lämna oss, så om inte för varje minut. Så ialla fall varje timme. Har jag tänkt på dig. Vet inte hur jag ska kunna gå vidare från det här. Det gör så ont att veta att jag aldrig mer får se dig eller höra din röst. Tror inte jag någo sin kommer kunna återvända till svedala. Jag har haft många bra vänner under min uppväxt som stått mig väldigt nära. Men vänskapen mellan dig och mig var något alldeles utöver det vanliga. Kan inte komma på en enda gång jag tyckt något ont om dig. Sen den dagen jag fick reda på att du lämnat oss har jag gråtit , gråtit och åter gråtit. Jag har prata med folk som står mig nära om hur jag känner. Men jag kan bara för korta stunder få en känsla av att jag mår bra igen. Finns så många frågetecken om varför det blev så här? Om du nu så gärna ville lämna det här, måste jag ju acceptera det. Det var nog inget lätt val. Men jag skulle göra vad som helst för ettt sista samtal med dig. Om varför och om man inte kunnat göra något för att ändra ditt beslut. Jag vet du att du var en god människa och gjorde inte det här för att såra andra. Men du har krossat mig. Jag är inte på något sätt arg på dig eller något sånt. Men undrar så mycket. Antar att det nu idag är för sent att få reda på. Men önskar att jag på något sett. Naturligt eller onaturligt får en förklaring. Vet tyvärr inte hur jag ska orka leva vidare med det här, men jag har inget val. Du hade dit val och du tog det. Det kan ingen någonsin klandra dig för. Men en sak ska du veta, du var så älskad. Hoppas du på något sätt kände det innan du tog steget till det du gjorde. Önskar jag en dag vaknar upp o inser att det bara var en fruktansvärd mardröm.Men börjar inse att så är det inte. Jag har mist min bästa vän genom tiderna och inget kan jag göra åt det.
Magnus du kommer alltid finnas i mitt hjärta! Hur ska jag någonsin kunna gå vidare?
Magnus du kommer alltid finnas i mitt hjärta! Hur ska jag någonsin kunna gå vidare?