July
Thursday 9 October 2008 photo 1/1
|
årstiderna
Photography: Leonard Gren
"När Sommaren väl begav sig iväg med värmen och
ljuset, tände Hösten eld på alla träd för att Vintern
inte skulle gå vilse i mörket. Det blev en enda stor
fest av brinnande färger. Gult, orange och rött i alla
dess gyllende nyanser vart man än skådade - något
som fick Vintern att gråta av glädje. Men vad han
inte insåg var att hans tårar uppe bland molnen föll
ner och släckte alla Höstens lågor. Det blev mörkt
och Vinterns glädje förvandlades till sorg. Därefter,
från ingenstans, drog en oerhört bitter kyla sakta in
över både hav och land som fick allt att frysa till is.
Hösten visste inte vad han skulle ta sig till och
ropade handfallet ut efter hjälp i mörkret. Plötsligt
dök Våren upp, och med sin värme omfamnade hon
Vintern för att fria honom från hans sorg. Hans tårar
upphörde sakta men säkert liksom den kyla som
frusit allt till is. Vinden viskade att Sommaren snart
var tillbaka, Hösten och Vintern beslöt sig för att
vandra vidare och tog farväl till Våren som valde att
stanna. Dagarna blev allt varmare, knoppar slog ut
på så väl buskar som träd så långt ögat kunde nå
och grönskan frodade likt aldrig förr. När Sommaren
kort därpå väl återvände stod allt i blom likt dagen
hon for, och aldrig skulle hon någonsin ana vad
som skett..."
/Leonard Gren
Photography: Leonard Gren
"När Sommaren väl begav sig iväg med värmen och
ljuset, tände Hösten eld på alla träd för att Vintern
inte skulle gå vilse i mörket. Det blev en enda stor
fest av brinnande färger. Gult, orange och rött i alla
dess gyllende nyanser vart man än skådade - något
som fick Vintern att gråta av glädje. Men vad han
inte insåg var att hans tårar uppe bland molnen föll
ner och släckte alla Höstens lågor. Det blev mörkt
och Vinterns glädje förvandlades till sorg. Därefter,
från ingenstans, drog en oerhört bitter kyla sakta in
över både hav och land som fick allt att frysa till is.
Hösten visste inte vad han skulle ta sig till och
ropade handfallet ut efter hjälp i mörkret. Plötsligt
dök Våren upp, och med sin värme omfamnade hon
Vintern för att fria honom från hans sorg. Hans tårar
upphörde sakta men säkert liksom den kyla som
frusit allt till is. Vinden viskade att Sommaren snart
var tillbaka, Hösten och Vintern beslöt sig för att
vandra vidare och tog farväl till Våren som valde att
stanna. Dagarna blev allt varmare, knoppar slog ut
på så väl buskar som träd så långt ögat kunde nå
och grönskan frodade likt aldrig förr. När Sommaren
kort därpå väl återvände stod allt i blom likt dagen
hon for, och aldrig skulle hon någonsin ana vad
som skett..."
/Leonard Gren
Comment the photo
212 comments on this photo Show all comments »
Directlink:
http://dayviews.com/leogren/284731226/
Visa toppen
Show footer