Det är onsdag och du faller sönder samtidigt som du faller ihop.
du splittras och lagras varannan minut och alla bara låtsasler.
lugnet är alltid bara tillfälligt.
din mun rör sig frenetiskt men du säger ingenting.
du säger att du inte bryr dig om tisdagar är gråa men jag tror att allt du vill ha är rött.
rött och vad som helst som du inte har.
gräset är ju alltid grönare nån annan stans.
men om ni bara kunde se.
mitt gräs har sedan länge torkat ihop i brunaktiga torvor.
här finns inte mycket att hämta.

ja, det är onsdag och på kemin räknar vi tiden för ett ämnes sönderfall.
fast jag kan bara tänka på hur lätt isar krossas, hjärtan förstörs och liv släcks.
det är så många människor som jag aldrig ska möta fastän vi kanske borde vara varandras.
så många låtar som jag aldrig ska höra fast jag hade förälskat mig i dem.
de upprepar att jag inte kan ta hand om allt det.
men jag vill.
jag vill se allt och uppskatta allt.
vill vara tyst med dig.
räkna varje stjärnas strålar.

men det är onsdag i stan och kylan kväver oss.
alla huvuden är nedböjda i flykt från något.
själv springer jag ifrån tiden.
eviga klockor som bakgrundssnurr i mitt liv.
stirrar ut genom fönstret men ser egentligen inget.
dina inte-så-tunna armar runt knäna och du skakar.
mörkret är kompakt och och sluter sig runt hjärtat.
det finns inget som stoppar fallet nu.
inget jag kan ta tag i.
exakt tjugofyra dagar kvar till jul.
det är tjugofem för mycket.

~ novemberrus.devote.se

Annons

The photo has no tags

November 2011