Kanske var du alltid bara lite mer i mitt huvud och kanske var du bara lite mindre än vad du utstrålade att vara.
Lite som Liseberg ni vet(jag hoppas ni vet).
Man sitter där på bussen, eller i bilen, eller tåget - Förväntningar enda upp till öronen. Sådär lite sprudlande, lite puttrande, bubblande. "Jippi Liseberg! Så längesen sist och det ska bli så kul!"
Så parkerar man bilen eller kliver av bussen/tåget och praktiskt taget springer till ingången - köpa inträde, jävla kö. komma in, ställa sig i ännu en kö, jävla köer överallt! "Vi åker Rainbow först! Ja!". köpa åkband, 400kr. äsch det är värt det!
så åker man en gång, och sen en gång till, sen har man åkt allt man vill åka och sen har det visst bara gått tre timmar och så ska man va där i sju timmar till.
Jaha, tänker man då, nu då?
så är det slut sen.
efter ett tag blir man uttråkad av det man ser, trött, seg. sätter sig på en bänk och tar något att äta. äter alldeles för mycket godis(jag tycker ju inte ens om det).
Kanske var vi för mycket sprudlande och sprakande och bubblande i början och sen blev vi bara seg väntan och uttråkning.
Lite för mycket "Ja!" och för lite resonemang.
400kr slängt i sopporna, för lite minnen under en hel dag.
Men ändå sitter man där i slutändan och säger "Kommer du ihåg då? Ja, det va fint. Ja, den där gången på Liseberg, ååh jag vill tillbaka dit".
Kanske var vi alltid för mycket förväntan och för lite verklighet.
För mycket slösa pengar, för att sedan upptäcka att man fortfarande inte tycker det är sådär roligt, sprudlande, bubblande.
För mycket godis, - men så tycker man inte ens om det.

Annons

The photo has no tags

November 2011