Jag tror jag ser för mycket - ser för mycket och känner för mycket.
Jag är en typisk tonårsbrud som är inne i en sån där period då allt är bara tonårsaktigt.
Men jag ser så vackra saker av så små saker och i hemlighet är jag kanske lite poetisk - min tonårsperiod går åt fel håll.
men jag kan inte hjälpa att du har så vackra händer och såren som pryder dem ger det hela bara mer karaktär.
Fast nu känns allt så fel eller så är jag egentligen nog bara paff.
Paff, sådär förvånad ni vet.
Fast egentligen är jag inte det. Det känns bara så fel,
sådär fel som det bara kan kännas när man sitter på andra sidan datorskärmen och inse att man inte är alls förvånad.
sådär fel som det bara kan kännas när man vet att ingenting kan förvåna en längre, man har liksom vant sig vid allt, och har lärt sig att skita i vilket.
egentligen är det som de säger: "desto mer du bryr dig, desto mer har du att förlora".
Men jag har nog givit upp. Eller så har jag inte det.
Jag är bara så trött.
Vill bara krypa ner under täcket och vila mig en stund, stänga av hjärnan och glömma verkligheten.
All smärta varar i högst 15 minuter, allt annat är självinbillning; jag tror jag är mästare på självinbillning.
Men aldrig ska vi vara ensamma, hur ensamma vi än är.

Annons

The photo has no tags

November 2011