Idag pratade jag massor.
Pratade oavbrutet, och jag tror ibland att jag pratar för mycket men ibland tror jag att det är bra.
Idag pratade jag mycket mer än vanligt, och det var bra.
Det är bra när folk förstår sig på andra och idag förstod du nog mig lite bättre.
Det kändes bra att jag kunde förklara för dig, fastän att du var förvånad och chockad och jag är glad att jag fick dig att förstå och acceptera och inse varför det blev som det blev.
& du kramades och jag kände mig lättad.
"Jag är en sån där pojkflicka du vet, och jag är inte så kramig, fast egentligen är jag det".
- Jag förstår bara inte hur det kunde gå ihop.
Nä, inte jag heller men det bara blev så i alla fall.
"Jag är en sån som man kan gråta ut med, en sån som säger precis det man vill höra"
- Bra, för det är inte jag, jag är glad att ni har varandra.
Jag är väggen som man lutar sig mot och jag tar emot allting och jag lyssnar och försöker plåstra ihop allting och ibland blir det lite mycket men jag klarar det alltid ändå för jag har mina egna knep och det behöver ni ändå veta.
"Det känns bra att du säger det här till mig, inte för att jag vill det utan för att du vill det och du är så säker i dig själv utan att bli en besservisser"
Haha, tack.

Aldrig ska vi vara ensamma, hur ensamma vi än är.

Annons

The photo has no tags

November 2011