smärta ger tysthet, så varför vågar man inte prata? Ge mig respons!

Jag har aldrig förstått. Jag vet att hålla tyst ger smärta.. men om man säger något,blir mina ord en annas uppfattning,en annas känsla. Hur ska jag veta att den personen ser mig som jag är. Hur vet jag att den personen skulle förstå.

Så tänker nog alla ni, som mår dåligt. Jag har aldrig förstått varför man håller inom sig så mycket. Men idag vet jag.. Problem är så olika för varandra. Man är rädd för att bli missförståd. Hur ska folk som inte känner din känsla.. hur ska dom kunna känna din känsla. Hur ska dom kunna hjälpa dig, hur ska dom kunna säga att allting blir bra? Problem har vi alla.. därför tycker jag det är så dumt, så dumt , att folk dömmer varandra. Att folk kan se sina problem större,mindre eller oviktiigare. Vad ger folk rätt att tycka det är mer synd om en annan än dig. Oftast handlar det om händelse. Där det är lättare att se sig in, men ändå inte förstå. Om en tjej hade berättat för sin vän att hon mår jätte dåligt hemma. Men vet inte riktigt varför... hennes vän hade bara nyst och sagt det löser sig? Men om en tjej som blir slagen hemma säger det. Då är det viktigare,ellerhur? Men varför är det så. Vad vet vi om deras känslor, dom kanske behöver lika mycket hjälp. Man ska väl inte sotera ut folk för deras händelser,det handlar väl om känslorna? Jag har mina hemligheter... som ni kanske får veta än dag.. När jag talat ut om det. och hittat mig själv. Men rädslan är stor, det är sant. Men det är för världen är så kall. Vi människor samlar ihop oss i stenhögar och imitten finns värmen. Men vi hittar inte den när vi ska förstå. Men det är väl självklart. Hur ska någon förstå sig på en känsla dom aldrig kännt? Om en flicka berättade hennes kille varit otrogen till sin vän, men hennes vän hade aldrig haft en otrogen kille. Hur skulle hon veta hur det kändes? En tjej har blivit våldtagen, men hennes vän har ingen aning förutom det hon sett på tv. Men det är ingen verklighet, Hur ska hon kunna känna med? Föräldrar som bråkar och skriker, medans vännens har världens bästa familj? Hur ska någon kunna förstå.

Jo.. Gör det till verklighet, även ifall det inte hänt dom. Låt dom höra, ta dom till ställen där våldtagna och liknande talar ut, låt dom prata med folk som blivit utsatta men som klarat sig. Låt dom bilda en uppfattning, höra se och känna andras smärtor. För jag lovar! Om det hade varit så hade folk sätt saker på andra ting. Men nu, begraver vi oss hos personer som för alltid håller oss anonyma. Men när jag går ut, är jag inte den personen jag var innan. Jag är personen i det anonyma rummet. Om alla hade lärt känna varandra som det dom är och blivit. Hade ingen behövt vara rädd.

För mina ögon ser dig!
Låt alla göra!

There are more blog posts on this day (3)