September
Saturday 28 June 2008 photo 1/1
|
HAHHA ; har dock skrivit fel på bilden " fluga" ska ´stå flyga :D ska spara denna och i äldre dar släppa den som en bok xD
jag har skrivit den som jag var vuxen och ser tillbaka. Den är lång.. men ni som inte vet hur jag har haft det och vill veta...läs.. Den är dock inte klar xD fattar i fall ni inte orkar xD xD xD
Hur man lyckas flyga hörge en vad man tror.
Tusen steg åt sidan, Jag vågar ju inte gå framåt. Jag går undan för att inte komma för närma. Jag är bäst där jag står själv. "Jag kan inte skada någon själv"
Jag växte upp i något som jag kallar "förjävligt men endå perfect" Jag var alltid en person som ville vissa hur mycket jag älskade folk i min närvaro. Jag var även den som ville bli älskad dubbelt så mycket tillbaka av det jag gav. Så om jag vissade lite kärlek krävde jag ändå att få något tillbaka av det, och då ville jag ha det dubbla! Aldrig lika mycket eller mindre. Det dubbla var vad jag krävde helt enkelt Jag behövde höra " jag älskar dig, du är duktig. Du är alltid så glad" Jag behövde komplemangerna. I senare tid var det väl för att jag ville ha det bevisat att mitt skådespeleri fungerade och få tron till mig själv. Jag var en person som byrdde mig mycket om andra och jag la alltid näsan i blött i andras liv. Jag ville att allt skulle vara perfect, och det inkroderade även andras liv. Jag kände alltid en perfekt tagande ångest över mig. Jag ville ge alla andra det perfecta eftersom jag aldrig klarade av att uppnå det själv. det "pefekta". Jag var oftast väldigt bra på dem sakerna jag uttförde och det jag la ner på blev alltid mycket bättre än resten. Jag var smart och hade alltid varit. Jag betraktades som " en för djup människa" Men eftersom jag även var en slö och hade dålig insyn och förtroende på mig själv, lyckades jag alltid smälla ner mig i botten av en djup håla. Jag grävde alltid den där hålan själv detsutom. Inget räckte till för mig egentligen. Jag hade svårt att få det jag ville ha eftersom jag alltid hade för stora krav på andra. och själv ansåg att jag hade för mycket börda. saken var att jag klarade inte av några kvar på mig själv för jag var för svag för att utföra dom. Jag hade självklart höga krav på mig själv! Men för att uppnå saken hade jag oftast inte tillräckligt med vilja! Därför var jag typen som slängde över mina tunga säckar på andras ryggar.
Jag älskade till stora delar av mitt liv, jag uppskattade alla mina vänner, min familj, mina pojkvänner som gick genom åren och min nuvarande pojkvän.
Jag var en yterst glad person och jag deppade inte ihop så lätt. Min bakrgund var något som hade gjort mig till den starka person jag var och är. Min bror och jag hade ett yters plågsamt förhållande till varandra. Som liten hade hans hörsel varit väldigt dålig, vilket gjorde att han hade svårt att höra och lära sig som ett normalt barn. Vi hade barnflicka jag min bror och min äldsta syster. Mina föräldrar jobbade till stora delar av dagarna och även kvällarna, så hon var väl till pass. Men (malin) som hon hete hade stark avsky över Robin eftersom han hade svårt att höra och det medförde att han hade svårt att förstå. Hon hyste agg mot han och jag som var liten gjorde efter henne, även min syster. På yngre dagar sägs det att Robin avgudade mig och älskade mig djupt , och jag förnerkar det inte. I senare dagar har jag förstått hur ensam han måste varit. Jag tyckte oftast synd om mig själv med det här med Robin. Men hur jobbigt måste inte Robin haft under alla dessa år då han rent ut sagt misshandlade mig. Jag mins många nätter jag hörde han sitta och gråta och jag mådde så dåligt över det. Jag älskade Robin och trots allt han gjort mig älskar jag han än. Jag tror Robin kände sig ensam och att ingen förstod hur han kände. Jag tror han slog mig och skrek och försämrade mitt förtroende för att han inte ville vara ensam. Jag har inte många goda minnen tillsammans med min bror. Men ett har jag, Båda mina syskon spelade Basket på högnivå under deras ungomstid. Min syster var tredje bästa i skåne och Robin femte bästa i skåne. Jag var djupt stolt över dem båda. Jag var på varje match dom spelade och varje gång jag såg dom sa jag - Det där är min bror! Eller - det där är min syster! Jag log alltid medan mitt lilla finger pekade efter dom på planen,och i mina ögon var dom mycket bättre än alla andras syskon. Fast min bror slog mig och som jag såg det hatade han mig. Men det bästa minnet jag har var när dom hade vunnit någon stor cup. Mamma pappa jag och my gick ner och skulle gratta hela laget och Robin själv. Då lyfte han upp mig på axlarna och sa,. - Det här är min syster! Min lillasyster! Och för första gången kändes det som Robin var lika stolt över mig som jag var över honom. Där sprang han runt med mig på axlarna och hans kompisar berömde mig över vilken söt syster Robin hade. Jag var faktiskt väldig docklik som liten. Med blondt hår stora blå¨ögon och ett lenade som smälte vuxna. Detsutom var jag väldigt rar och välluppfostrad.
Jag ville verkigen uppföra mig och även som liten var jag tvungen att veta att jag var älskad. Jag var snäll och öste många komplemanger över folk, delvis för jag älskade att göra folk glada och känna dom positiva delarna med dom. Jag var som liten väldigt missnöjd med mig själv och att göra så andra kände sig nöjda med sig själv kändes underbart! Jag ville och vill alltid att folk ska känna det jag aldrig fick... Nu i äldre dar har jag blivit starkare i mitt självförtroende och jag står på mig! man kan inte köra med mig och jag kör aldrig med någon annan. Jag hade yterst dåligt självförtroende till mina närmade 12 år. Jag var ofta nervös men lät faktiskt aldrig det hindra mig. Det var inte förens jag började sminka mig fick tänderna rätt och färgat håret jag kände mig söt.. När jag var tretton hittade jag mitt första riktiga förhållande. Philip Ekelund han skulle fylla 15 när vi träffades, men han var fortfarande 14. Han var 92 och jag själv en "liten" 93. Jag fick uppleva kärkek för första gången med han och han gav mig så mycket kärlek. Han var förstående med min bror och han satt alltid och höll om mig när jag grät över Robin och min bakgrund. Eftersom min bror forfrarande bode hemma hade inget löst sig och ekelund fick oftast sitta och försöka lungna ner mig när jag grät i telefonen. Jag träffade han ofta och varje gång han viskade mig i örat eller kysste mig var det enda jag ville var, att alltid vara hans. Han kom och tittade på mina dressyr träningar och jag på hans fotboll. Jag red hela min barn och ungomstid föresten. Jag träffade även hälften av alla mina vänner och kontakter genom han.. I alla fall dom i rydebäck.När vi hade varit tillsammans närmare två månader förlorade jag min oskuld tsm med han. Jag ångar inget och jag älskade han. Strax efter tog det slut mellan oss. Han var min störtsa kärlek och jag kom inte över han på närmare ett halvår. Med ett försök att glömma han gjode jag allt för att hitta ny kille.
`Jag hade flertal killar på g men ingen funkade och jag blev aldrig kär.. Och eftersom jag rymde från Philip och strulade runder letade killar och var almänt fördjävlig.så drog jag ner mig själv i hålor, och även alla dom som blev kära i mig. Jag förklarade alltid att det inte skulle funka.. Att det inte var dom det var fel på .. Utan det var jag. Men senare när det var vinter och jag fyllt fjorton hittade jag en ny pojkvän som jag älskade Jonathan Nilsson.. Hans familj var underbar och eftersom jag hade det jobbigt med min egna gav dom mig ett stöd. Jonathans mamma kändes nästan mer som min egna. Många gånger satt hon och höll min hand när jag grät ut över mina problem med familjen. Jag kände mig bortglömd och ensam. Jag visste att mina föräldrar älskade mig men dom visade det inte tillräckligt " tyckte jag". Jag gav dom själv inte så mycket .. Men jag krävde kärlek utav dom gentemot mig. Jonathan var omtänksam och varje gång vi var i närheten sa han . - jag älskardig. Men han gav mig inte all den kärlek jag behövde och efter han hade varit otrogen brast det. Det var enu ett förhållande som slet i sönder mig.. Och strax efter detta hade jag och min storebror "debut på varandras lideande" Jag mins inte riktigt var mina föräldrar var men Robin passade mig i alla fall. Det började med min mobil och han hade alltid varit ett kontrolfreak som ville ha mig på plats och ligga vid hans fötter. Jag vägrade ge han den och han vred nästan min arm ur led, och för första gången var jag stark nog att höja min hand och slå tillbaka i hans ansikte. Jag vrålade - VÅGRA RÖRA MIG! Han gjorde det och tryckte upp mig mot fönster rutan så att jag fick näsblod. Sen ryckte han mobil ur handen och smällde igen dörren. Jag satt ner på golvet ihopkrupen och grät.. det var nog jag orkade inte.. Jag bode högst upp med utgång till taket på den tiden. Så jag öppnade dörren gick ut och satte mig på taket. Det enda som lös upp gatorna var dom starka gatolamporna. Jag satt med huvudet mellan knäna och brydde mig inte hur mitt blod rann ner på kläderna. Varför gjorde han så här mot mig?! vad hade jag gjort han? varför ville han hata och skada mig så här! Jag har bara älskat han och visst har jag varit dum mot han.. men det var för min egna skull för att inte känna mig svald ! Jag är så ledsen Robin för jag fått dig att hata mig så här! Det dröjde inte länge förens han kom ut ¨på taket och beodrade mig att gå in på rummet. Jag satt tomt och tittade ner på det skitiga taket. -IN FÖR HELETE .JAG SÄGER DU SKA IN! Jag la inte en blick på han. Jag brydde mig inte och orkade inte göra det. Han drog tag i mitt hår och försökte dra in mig. Jag lät han dra mig i håret ,försökte inte göra motstånd och när en tjock bit av håret lossnade , lossade han på taget med. - Om du inte går in nu kommer jag sparka dig så hårt som du aldrig blivit sparkad!!! jag räcknar till tre!
Jag blundade spände vissa delar i min kropp och bad gud att bara han skulle kasta ner mig från taket . ETT ! TVÅ ! TRE! Han gav en hård spark. Jag sjönk ihop av smärta och sedan låg jag ner på taket med en tom blick och man kunde knappt se att jag andades. Jag grät inte jag skrek inte, jag bönade inte, jag låg bara där. Han tog tag om mig och drog min kropp över taket till dörren. Drog in mig, och när han hade fått halva min kropp över trösken släppte han och började gå därifrån. Själv reste jag mig så snabbt jag kunde och allt jag tänkte var. "Varför"? varför ska jag låta det vara så här? Jag vände om sprang ut på taket satte mig över kanten skrek och precis när jag tryckte ifrån kände jag hans starka armar dra mig tillbaka över kanten. Jag hade aldrig sett en sådan rädsla i hans ögon. Jag hade fruktat att han inte ens kände rädsla. VAD HÅLLER DU PÅ MED! du vill väl inte dö! När han sa det var det mest som det var han själv han försökte övertala att det inte var så. Jag var fortfarande tom i blicken och huvudet hängde på sne. Han lyfte in mig och tvingade mig att sova nere i källaren bredvid tv rummet. Så fort han stängde dörren tryckte jag mig upp mot väggen och började gråta. Senare försökte jag bryta mig igenom ett fönster.. Men kort efter kom han in och såg faktikst helt förstörd ut. - Li kom så går vi ut med tyson.. Tyson var våran då 9 årga rotwalier. Jag svarade han inte. -
- Li kom så går vi ut, så kan vi prata?
- prata om vadå?! Hur hopplös jag är! Hur mycket du hatar mig! Hur du önskar att jag våre död! vilken slampig liten horunge jag är?! hur bortskämd jag är? SKA DU TRYCKA MIG MOT SPEGLEN OCH TVINGA MIG SÄGA " JAG ÄR FUL"..... ska du slå mig? knivhuga mig,döda mig?! Vad ska du! Jag vet vad du menar med " att prata"
Robin stod och hängde med hela kroppen, jag såg hur han fösökte räta up den. Men när han försökte föll den ihop.
- Li, jag vill inte att du ska dö...
- HAHAH,. nehe det vill du inte.. Vet du vad jag har försökt med så länge! Jag har viljat vara så mycket för dig! Jag har viljat att du ska älska mig. Och när alla andra var glada över hur bra deras syskon var sa jag att du var bäst! Folk skrattade åt mig.. Men fast du hatade mig slog mig och allt du gjort och gör! Älskade jag dig och var stolt! Jag bad till gud att du en dag skulle älska mig! Vara stolt över mig! Men fan! Jag misslyckas med allt! JAg är som du säger och alltid sagt! Jag är hopplös! Och jag vill dö.. gör slut på mig! JAg ger upp ..
- Li snälla så går vi ut?`Jag vill bara prata , vi behöver det.
Jag satt och grät och när han hade bett mig länge nog reste jag mig och gick upp framför han. Han klädde på sig sin jacka och jag bara mina skor.
- ska du inte ha jacka?
- Jag har ingen jacka , du slängde den när du var arg... Jag hade inte lyft blicken från golvet en enda gång. Jag förmåde mig inte att se upp. INte längre... Det slutade med att han tog av sin och la den över mina axlar. - Ta på den..
Vi gick tysta länge och jag försökte hålla mig bakom honom den största delen av promenaden.. Han saktade in masstals gånger och vi kom ikapp. Jag gick med händerna i fickorna och stirrade ner i marken på mina fötter. Han la huvdet på sned och tog ett andetag. Han ville säga något , men kunde inte. Det slutade med att han sa.
- Varför tittar du ner i marken så där?
- var ska jag annars titta?
- upp? kanske..
- det finns inget att se som jag inte sett Robin..
- Det är inte bra att gå så där.
Jag svarade inte. Tillslut började han.. Li jag vill inte att du ska dö jag älskar dig och....... Han pratde länge och vi pratade verkligen ut. Under hela tiden hade han hållt om mig över axlarna och jag uppförde att gråta av min paffhet.Och samma natt somnade jag med ett leande på läpparna medans glädje tårar rann över mina röda kinder.
HAHHA ; har dock skrivit fel på bilden " fluga" ska ´stå flyga :D ska spara denna och i äldre dar släppa den som en bok xD
jag har skrivit den som jag var vuxen och ser tillbaka. Den är lång.. men ni som inte vet hur jag har haft det och vill veta...läs.. Den är dock inte klar xD fattar i fall ni inte orkar xD xD xD
Hur man lyckas flyga hörge en vad man tror.
Comment the photo
Li, fan sitter och gråter nu ;(
sike jävla inlevelse i texten, och nu vet jag, att jag kan inte säga som jag sa <3
Förlåt älskar dig <3<3<3
men det är okej nu! jag och bror har knappt bråkats sen" debuten" :D <3 oh tack ^^ <3<3<3<3
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/li-hennigor/230467987/
Visa toppen
Show footer