Dikt - Justin
Pappret är vitt. Bläcket blått.
Blod rinner ner för armen och droppar i små runda klot ner på golvet, färgar vitt rött.
Den trögt flytande massan sipprar ner för fingrarna, han ryser till.
Han trodde aldrig det skulle hända.   Inte på riktigt.
Han rycker till när rakbladet skär in och ger honom ett djupt sår i armen.
Han kan inte fatta att han sa det. Han visste att det skulle hända,
men inte nu, inte än. Tårarna rinner och blandas med blodet.

-Justin. Justin!     Va gör du där inne.Varför är kranen på?
Svara!
- Gå. Jag vill vara ifred.

”de försöker förstå. De vill hjälpa mej. Men ja kan inte bli hjälpt.      Jag orkar inte.”
Det svider till i hans hjärta när rakbladet far över armen och lämnar ett öppet sår.
Han blundar och försöker trycka undan klumpen i halsen.
Han kan inte andas.    Han för handen till halsen.
Han känner rakbladets kalla vassa sida mot sin hals.
Han drar handen mot andra sidan.   Tårarna strömmar ner för kinderna.
Han känner hur blodet lämnar honom.   Känner hur det strömmar ner för hans nakna kropp.
Han känner hur klumpen löses upp.
Han sluter ögonen och låter mörkret omsluta honom.  Det tjocka mörkret äter upp honom tills han är borta.
För evigt.      Tills han är ett med det.

skrev den för längesen, men jag är lite stolt :3
:*

kännar igen den där klumpen och mörkret...