Monday 26 May 2008 photo 1/10
|
"Jag kommer aldrig få mig att sluta."
JAG HAR ALDRIG BETT ER ATT LÄSA NÅGOT JAG SKRIVER OKEJ?
Alltså. Det komiska i det här är att ingen vet. Det är verkligen så. Ingen alls vet.
Och ingen bryr sig om att få reda på något. Det är också ganska komiskt.
Jag färgade håret igår. Rött igen. Det blev mörkrött...tror jag?
Varje dag önskar jag att jag kunde hjälpa er. Allihop. Jag vet verkligen inte hur man gör.
Hur hjälper man någon? Hur hjälper man någon som med hela sitt hjärta vill dö?
Hur hjälper man någon med svåra panikattacker.. svår ångest.. ?
Kan inte någon bara berätta hur man gör?
Det finns ingen som hjälper mig. För det som är innuti vet ingen om.
Jag lovar. med å. Absolut ingen vet hur det är innuti.
För det har jag inte berättat för någon. inte någon alls.
Jag kan omöjligt göra allt själv. Det är konstigt vad jag begär av migsjälv.
Utan tvekan är det här den jobbigaste tiden i mitt liv.
Jag saknar dig så jävla mycket.
Ibland tänker jag på hur allting ser ut utifrån.
Då ler jag och känner att jag faktiskt inte skadar någon längre.
Jag visar inget, därför kan ingen skadas. Är det så?
Lögner skrämmer mig så mycket. Jag har alltid känslan av att någon ljuger för mig.
Någon jag litar på. Den någon vet jag inte vem det är. Bara en känsla.
Det känns som jag kommer bli så ensam om jag fortsätter såhär.
Jag vet inte. Snart får jag kanske flytta.
Om allting går som det ska, bra, så kanske jag kan börja klättra. Uppåt.
Skriv inget nedlåtande. Ni behöver inte ens komentera.
Ni vet inte. Så bry er inte.
Och ingen bryr sig om att få reda på något. Det är också ganska komiskt.
Jag färgade håret igår. Rött igen. Det blev mörkrött...tror jag?
Varje dag önskar jag att jag kunde hjälpa er. Allihop. Jag vet verkligen inte hur man gör.
Hur hjälper man någon med svåra panikattacker.. svår ångest.. ?
Kan inte någon bara berätta hur man gör?
Det finns ingen som hjälper mig. För det som är innuti vet ingen om.
Jag lovar. med å. Absolut ingen vet hur det är innuti.
För det har jag inte berättat för någon. inte någon alls.
Jag kan omöjligt göra allt själv. Det är konstigt vad jag begär av migsjälv.
Utan tvekan är det här den jobbigaste tiden i mitt liv.
Jag saknar dig så jävla mycket.
Ibland tänker jag på hur allting ser ut utifrån.
Då ler jag och känner att jag faktiskt inte skadar någon längre.
Jag visar inget, därför kan ingen skadas. Är det så?
Lögner skrämmer mig så mycket. Jag har alltid känslan av att någon ljuger för mig.
Någon jag litar på. Den någon vet jag inte vem det är. Bara en känsla.
Det känns som jag kommer bli så ensam om jag fortsätter såhär.
Jag vet inte. Snart får jag kanske flytta.
Om allting går som det ska, bra, så kanske jag kan börja klättra. Uppåt.
Skriv inget nedlåtande. Ni behöver inte ens komentera.
Ni vet inte. Så bry er inte.
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lifeisabubble/212573952/