July
Wednesday 24 September 2008 photo 1/1
|
Jag klarar inte dethär, seriöst jag vill dö nu.
Nu tänker jag skriva av mig lite, och ingen är tvungen att läsa detta, så klara inte.
För att börja från början så, i höstas/vintras mådde jag väldigt psysiksk dåligt, och grät varje natt och kämpade mot tårarna varje dag i skolan och allt såntdär. Jag gjorde saker men mig själv som jag kasnek inte borde ha gjort, men jag såg ingen utväg ut smärtan då.
Men jag hade tur, jag har underbara vänner som hälpte mig upp igen, och dessutom har jag teatern, det enda stället i världen där jag kan vara mig själv och känna att jag passar in. Där jag kan vara lycklig. så den gången tog jag mig upp. Framåt vären i april, maj hade jag iallafall slutat gråta på nätterna och till sommarlovet blev nästan allt bra. Hela sommaren var bara en lek, med skratt och vänner.
Men så kom augusti. Då gick allt åt helvete igen. I slutet av månaden ungefär när skolan började var jag nere på dendär jälva botten igen. Och nu fortsätter det utför. Det finns inte en natt utan tårar kvar längre. Och i skolan och på alla andra ställen där jag är bland folk får jag kämpa. För jag träker inte prata med någon om den, jag tänker inte låta någon se mina tårar. Den ingen vet han ingen ont av. Och då är det som det är nu, ingen vet och bara jag har ont. Och så får det väl vara, för jag tror aldrig jag tar mig upp till ytan igen. Jag är dömd till att må dåligt, mina tårar kanske ha en mening. Vem vet. Det enda jag vet är att det gör ont, jävligt ont.
Förlåt, men jag kan inte hjälpa att jag mår dåligt </3
Nu tänker jag skriva av mig lite, och ingen är tvungen att läsa detta, så klara inte.
För att börja från början så, i höstas/vintras mådde jag väldigt psysiksk dåligt, och grät varje natt och kämpade mot tårarna varje dag i skolan och allt såntdär. Jag gjorde saker men mig själv som jag kasnek inte borde ha gjort, men jag såg ingen utväg ut smärtan då.
Men jag hade tur, jag har underbara vänner som hälpte mig upp igen, och dessutom har jag teatern, det enda stället i världen där jag kan vara mig själv och känna att jag passar in. Där jag kan vara lycklig. så den gången tog jag mig upp. Framåt vären i april, maj hade jag iallafall slutat gråta på nätterna och till sommarlovet blev nästan allt bra. Hela sommaren var bara en lek, med skratt och vänner.
Men så kom augusti. Då gick allt åt helvete igen. I slutet av månaden ungefär när skolan började var jag nere på dendär jälva botten igen. Och nu fortsätter det utför. Det finns inte en natt utan tårar kvar längre. Och i skolan och på alla andra ställen där jag är bland folk får jag kämpa. För jag träker inte prata med någon om den, jag tänker inte låta någon se mina tårar. Den ingen vet han ingen ont av. Och då är det som det är nu, ingen vet och bara jag har ont. Och så får det väl vara, för jag tror aldrig jag tar mig upp till ytan igen. Jag är dömd till att må dåligt, mina tårar kanske ha en mening. Vem vet. Det enda jag vet är att det gör ont, jävligt ont.
Förlåt, men jag kan inte hjälpa att jag mår dåligt </3
Comment the photo
Finns här =)<3
men dö är ingen lösning. läs bara alla kommenrarer liksom.
alla känner så ibland.
jag älsar dej. kom ihåg de <3
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/liiica/271408132/
Visa toppen
Show footer