January
Monday 11 August 2008 photo 1/1
|
Det började med att
hon satt på sitt rum, hon målade en teckning till sin pappa. Det var en
blomma hon målade. Hon öppnade dörren från sitt rum och skulle gå ner
och lämna teckningen. Hon hörde att hennes mamma och pappa bråkade,
hennes mamma skrek, flickan blev ledsen, hon förstod att det var hennes
pappa gjorde nått mot hennes mamma. Flickan fortsatte gå ner lite för
trappan. Hon såg sin mamma vara blodig liggande på marken. "Pappa, jag
har målat en teckning till dig" sa flickan. "stick härifrån, jag vill
inte ha dig." sa pappan, tårarna strömmade ner från flickans kinder.
Hon tappade teckningen. Hon bara satte sig ner på golvet. hon kunde
knappt andas. Hennes pappa började gå mot henne, han spottade henne i
ansiktet. " Du var ett misstag, det hade vart bättre om du hade dött
när du var liten." sa hennes pappa. Hon sprang upp på sitt rum, hennes
pappa började springa efter, hon hoppade ut genom fönstret och gömde
sig i en buske. Hon såg att hennes pappa gick runt och letade efter
henne på trädgården. Hon blundade, sen tittade hon lite, hennes pappa
var borta. Tårarna fortsatte strömma ner. Men då ! Nån drog ut henne ur
busken bakifrån. Hon såg hennes pappas ansikte, han såg jättearg ut.
"Nej pappa, jag älskar ju dig, gör mig inte illa." viskade flickan
samtidigt som hon grät. Hennes pappan tittade henne djupt in i ögonen,
han ställde sig upp. Flickan låg kvar på marken. Hon kunde inte röra
sig. Hon la huvudet åt sidan, då såg hon hennes pappa komma mot henne,
med något i famnen. Det var något stort, grått. När han kom närmare
förstog flickan vad det var. Men hon ville inte tro det, men hon
visste. Hon visste att det var en sten. Hon såg hennes pappas ansikte.
Sen blev allt svart. Den dagen dog flickan. Ser du någonsin en man
hålla något stort i famnen, spring, spring fort. lägg in denna text, då
kommer du inte ha några problem med "stenmannen" . Men om du struntar i
detta, kommer du dö. Antingen av flickan, som sitter på din sängkant
och stirrar på dig med sina tårfyllda ögon och strypa dig. eller av
hennes pappa som förföljer dig. Med något i famnen, Ditt val. Men gör
inte som den lilla flickan. du kan inte gömma dig..
hon satt på sitt rum, hon målade en teckning till sin pappa. Det var en
blomma hon målade. Hon öppnade dörren från sitt rum och skulle gå ner
och lämna teckningen. Hon hörde att hennes mamma och pappa bråkade,
hennes mamma skrek, flickan blev ledsen, hon förstod att det var hennes
pappa gjorde nått mot hennes mamma. Flickan fortsatte gå ner lite för
trappan. Hon såg sin mamma vara blodig liggande på marken. "Pappa, jag
har målat en teckning till dig" sa flickan. "stick härifrån, jag vill
inte ha dig." sa pappan, tårarna strömmade ner från flickans kinder.
Hon tappade teckningen. Hon bara satte sig ner på golvet. hon kunde
knappt andas. Hennes pappa började gå mot henne, han spottade henne i
ansiktet. " Du var ett misstag, det hade vart bättre om du hade dött
när du var liten." sa hennes pappa. Hon sprang upp på sitt rum, hennes
pappa började springa efter, hon hoppade ut genom fönstret och gömde
sig i en buske. Hon såg att hennes pappa gick runt och letade efter
henne på trädgården. Hon blundade, sen tittade hon lite, hennes pappa
var borta. Tårarna fortsatte strömma ner. Men då ! Nån drog ut henne ur
busken bakifrån. Hon såg hennes pappas ansikte, han såg jättearg ut.
"Nej pappa, jag älskar ju dig, gör mig inte illa." viskade flickan
samtidigt som hon grät. Hennes pappan tittade henne djupt in i ögonen,
han ställde sig upp. Flickan låg kvar på marken. Hon kunde inte röra
sig. Hon la huvudet åt sidan, då såg hon hennes pappa komma mot henne,
med något i famnen. Det var något stort, grått. När han kom närmare
förstog flickan vad det var. Men hon ville inte tro det, men hon
visste. Hon visste att det var en sten. Hon såg hennes pappas ansikte.
Sen blev allt svart. Den dagen dog flickan. Ser du någonsin en man
hålla något stort i famnen, spring, spring fort. lägg in denna text, då
kommer du inte ha några problem med "stenmannen" . Men om du struntar i
detta, kommer du dö. Antingen av flickan, som sitter på din sängkant
och stirrar på dig med sina tårfyllda ögon och strypa dig. eller av
hennes pappa som förföljer dig. Med något i famnen, Ditt val. Men gör
inte som den lilla flickan. du kan inte gömma dig..
Visa toppen
Show footer