January
Thursday 13 May 2010 photo 1/1
|
Från första början, visste jag att jag skulle få känna såhär. Men ändå, kändes de bra. Jämfört med andra killar i mitt liv. Du kan verkligen reta upp mig till tusen. På skämt. Men de glöms & ''vårat'' går vidare. Jag vet helt seriöst inte vad jag ska skriva, eller hur jag ska säga. Tårarna vill rinna. Men jag gråter inte för en kille, längre. När jag egenligen vet att de kommer bli bättre. & när jag egentligen vet att jag bara tar i. Men de är tungt. Att känna såhär är lagom jobbigt. Men jobbigare blir de med allt annat som jag tänker på. På ett sett vill jag stanna hemma medans alla andra åker till Portugal. Jag vet att jag kommer kunna vara nere, för att inte få dina sms, se dig, höra din röst kommer bli som ett hårt slag i mig. I hjärtat. Jag är hundra på att jag inte är kär. Jag är nästan hundra på att jag börjar få känslor för dig. Tidigt eller ej? Men jag vet helt ärligt inte hur jag ska bete mig inför dig. Hur jag ska säga saker, vad jag ska säga. Om jag ska ta upp de här? Eller om jag ska hålla de inom mig. Inte för att jag tror du kommer läsa de här. Men de blir en skön känsla för mig sen. Du är så mycke äldre än mig. Eller äldre & äldre. Men åldern är bara en siffra, right? Jag har aldrig varit med någon som är 3 år äldre än mig. Jag vet inte hur jag ska vara. Vad jag ska göra. Jag vill veta hur du har gjort. Hur du brukar göra. För lättare är de när de är ett år emellan. Men tre, de kanske inte är så stor skillnad? Men jag har så mycke krav, eller krav. Men jag har en dröm, som jag verkligen vill få i uppfyllelse. Jag vet att de kommer. Jag vet att de kanske inte kommer vara i evigheter. Men att de här skulle funka, har jag aldrig tvekat på. Man kämpar för de man vill ha, så är de va? Men hur länge ska jag behöva kämpa för dig?
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/liindanystrom/457590154/
Visa toppen
Show footer