oktober
torsdag 15 januari 2009 bild 1/1
|
Till minne av John Hron
Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarnaavsommarlovet.Johnskabörja skolan på måndag, åttonde klass. Han boriKungälvmedsinaföräldrar. Fadern är invandrarefrånTjeckoslovakien.Johnsstoraintresse är kanot, och i juli har hanvarit iOxelösund ochtävlatiungdoms-SM och fått bronsmedalj.
Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutatatttältautevidIngetorpssjön, ett populärt tillhåll förtraktensungdomar.Johnsmorskjutsar dem ut och hon känner sig liteorolig. Sjönliggeråttakilometerfrån hemmet. Pojkarna tycker hon ärsjåpig. Det ärjusåpojkar tycker omoroliga mammor. När hon släppt avdem följerdestigentill klippudden vidden södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.
Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältetoch tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll ilivet.Desitterochpratar och har roligt. Vad pratar de om?Sommarensomgått?Musik?Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?
Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåringochenfemtonåring,allaskinnhuvuden och nazister, har också söktsigtillsjön, till enannanudde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skrikerövertillJohnochhans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig förattseeftervilkasom är borta vid elden. Kanske kan det bli enroligkväll.Därkan jufinnas någon att bråka med.
Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust:enavpojkarnavidelden är John Hron, en pojke han inte gillar. Hanharunderläsåretbråkatmed John och mobbat och slagit honom i skolan,tillochmedhotat att dödahonom. I skolan går han under namnet Rambo.
Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske berordetpåatthan,till skillnad från andra elever,intevarittillräckligtundergiven.John är visserligen lång, över 180cm,ochkraftig, nästan70 kg, mennu har Rambo uppbackning.
Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelaratthanhittatentönt och idioten Hron vid elden. Han vill att allaskaföljamed ochgeJohn stryk, ja, han föreslår till och med att manskaslåihjälhonom.
De andra vill dricka ett tag till, och det kan delugntgöra.Stigenfrånpojkarnas tältplats tillbaka till vägen gårnämligenförbidenplats därde just nu sitter och dricker. Mellan halvelvaochelvaklampar allafyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarnakastarenflaskaihuvudet på John, och börjar slå och sparka på honom.Hanfalleromkull.
John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar ochfårstryktillshangör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå,kanskeföratthantidigare uppenbarligen ljugit och sagt att hanintegillarnazister.
Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar,varavenmyckethårdträffar John i bakhuvudet. Vid det härlagetärJohnskräckslagen.Åtminstone tre i gänget attackerar honom,oftautannågonsom helstförvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligtenavdeåtaladevidöppna som klot, och han kan inte fokuserasinblick.Denirraroupphörligt fram och tillbaka.
Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sinahänderförattimöjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag.Dethindrarinteatthan får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkarisidanochmothuvudet. Gång på gång faller han omkull avdevåldsammasparkarna.Någonslår honom med brinnande ved i nacken.Någonknuffaromkull honomielden. De tänder eld på pojkarnas tält. Destjälochförstörderassaker. John och kamraten ber att få gå hem, men detfårdeinte.Istället fortsätter man att misshandla John medsparkarochslag.Tillslut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt ochsvullet.
Bilden av vad som händer under de ohyggligatimmarnaäroklar.Mördarnaminns inte, eller vill inte minnas,såmycketunderpolisförhöret. Deskyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklandeomursäkt,sägerattsparkar och slag varit misstag, bjuder John påölochanslårförsonligatongångar. Ingenting tycks dock kunna hejdanyautbrottavvåld. Deträcker inte att John mot allt vad han tror påharsagtatthan gillarnazister. Han måste ha mer stryk ändå. Detärkatternaslekmed råttan,och de njuter av hans ångest och rädsla.Detärenberusande känsla fördem att så totalt ha en pojke somskakaravskräcki sitt våld.
Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, hanäromtöcknadochrädd,men han är en duktig simmare.Ganskasnartupptäckerskinnhuvudena att detinte var så bra att kasta iJohn.De kanju inteslå honom. De skriker åthonom, kräver att hanskakommatillbaka, menhan svarar inte, håller sigkvar ute på sjön ienkvart.Någon kommerpå att tvinga kamraten att ropaatt han kommer attfåstryki Johnsställe om han inte återvänder. Livräddsom han är görhanså.Han roparpå John och vädjar att han ska kommatillbaka, ochJohnsvararpå hansrop.
Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, ochklarasaldrigriktigtutunder polisförhören. Det enda man vet är attenavartonåringarnaochsjuttonåringen nu går och att de tarJohnsvettskrämdekamrat medsig.
Det är just i det ögonblicket John fattar ettödesdigertbeslut:hanvänderåter in mot land. Är det av oro förkamraten? Tror hanattallakommer attgå, eller tror han att bödlarnainte ska slå honommer?Hanhar ont och hanär rädd, men han förstår intevidden av dethathansbödlar känner. Han ärbara fjorton år.
Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick hanbörjarsimmainmotstranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenserförhonom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Detärdetvåsomvarit mest aktiva under misshandeln, och de har hatkvarsådeträcker.Misshandeln tar fart med nymålmedvetenhetocheffektivitet,och nu finnsingen flykt. Ett knytnävsslagmotansiktetfäller Johntill marken. Hanramlar baklänges, och slår ihuvudetiklippan. Hansläpas över till engräsplätt. De båda mördarnavillgöradet bekvämtför sig när de skasparka honom. Hårda,hårdasparkarträffar hanshuvud, men han värjer signu inte längre medsinaarmar.
Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, hanbaravridersigiplågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu ärkatt-ochråttalekenslut.Det roliga är över. Mördarna är nöjdaochlyfter,släpar ochrullar Johntill strandkanten och sparkar ihonom.Straxinnan hanramlar i hör dehonom åter mumla någonting.
Den här gången märker John knappast att han är ivattnet.Handrunknarochsjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarnastårkvarochrullar encigarett. Ingen av dem lyfter ett fingerfaständeförståratt John hållerpå att dö.
Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen ochanslutersigtilldeandra. En av dem berättar att John sjönk som en sten,närdekastadeihonom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt ochläggersig.Johnskamratfår lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsatuthonomtillIngetorpssjönligger han död på sjönsbotten,misshandladtilloigenkännlighet.
Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001släpptesdenavmördarnasom fått längst straff. Han är idag 27 år ochenfriman.Straffet förhonom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) ochfördetreandra blev det 10månader, 4 månader och en frikändes helt.
1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenenmed hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktor ochblommorsönder.Någon bestäm de sig för att föräldrarna inte lidit nog.
KOPIERA OCH SÄTT IN PÅ DIN BILDDAGBOK, VISA ATT DU BRYR DIG!
Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarnaavsommarlovet.Johnskabörja skolan på måndag, åttonde klass. Han boriKungälvmedsinaföräldrar. Fadern är invandrarefrånTjeckoslovakien.Johnsstoraintresse är kanot, och i juli har hanvarit iOxelösund ochtävlatiungdoms-SM och fått bronsmedalj.
Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutatatttältautevidIngetorpssjön, ett populärt tillhåll förtraktensungdomar.Johnsmorskjutsar dem ut och hon känner sig liteorolig. Sjönliggeråttakilometerfrån hemmet. Pojkarna tycker hon ärsjåpig. Det ärjusåpojkar tycker omoroliga mammor. När hon släppt avdem följerdestigentill klippudden vidden södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.
Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältetoch tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll ilivet.Desitterochpratar och har roligt. Vad pratar de om?Sommarensomgått?Musik?Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?
Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåringochenfemtonåring,allaskinnhuvuden och nazister, har också söktsigtillsjön, till enannanudde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skrikerövertillJohnochhans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig förattseeftervilkasom är borta vid elden. Kanske kan det bli enroligkväll.Därkan jufinnas någon att bråka med.
Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust:enavpojkarnavidelden är John Hron, en pojke han inte gillar. Hanharunderläsåretbråkatmed John och mobbat och slagit honom i skolan,tillochmedhotat att dödahonom. I skolan går han under namnet Rambo.
Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske berordetpåatthan,till skillnad från andra elever,intevarittillräckligtundergiven.John är visserligen lång, över 180cm,ochkraftig, nästan70 kg, mennu har Rambo uppbackning.
Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelaratthanhittatentönt och idioten Hron vid elden. Han vill att allaskaföljamed ochgeJohn stryk, ja, han föreslår till och med att manskaslåihjälhonom.
De andra vill dricka ett tag till, och det kan delugntgöra.Stigenfrånpojkarnas tältplats tillbaka till vägen gårnämligenförbidenplats därde just nu sitter och dricker. Mellan halvelvaochelvaklampar allafyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarnakastarenflaskaihuvudet på John, och börjar slå och sparka på honom.Hanfalleromkull.
John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar ochfårstryktillshangör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå,kanskeföratthantidigare uppenbarligen ljugit och sagt att hanintegillarnazister.
Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar,varavenmyckethårdträffar John i bakhuvudet. Vid det härlagetärJohnskräckslagen.Åtminstone tre i gänget attackerar honom,oftautannågonsom helstförvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligtenavdeåtaladevidöppna som klot, och han kan inte fokuserasinblick.Denirraroupphörligt fram och tillbaka.
Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sinahänderförattimöjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag.Dethindrarinteatthan får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkarisidanochmothuvudet. Gång på gång faller han omkull avdevåldsammasparkarna.Någonslår honom med brinnande ved i nacken.Någonknuffaromkull honomielden. De tänder eld på pojkarnas tält. Destjälochförstörderassaker. John och kamraten ber att få gå hem, men detfårdeinte.Istället fortsätter man att misshandla John medsparkarochslag.Tillslut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt ochsvullet.
Bilden av vad som händer under de ohyggligatimmarnaäroklar.Mördarnaminns inte, eller vill inte minnas,såmycketunderpolisförhöret. Deskyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklandeomursäkt,sägerattsparkar och slag varit misstag, bjuder John påölochanslårförsonligatongångar. Ingenting tycks dock kunna hejdanyautbrottavvåld. Deträcker inte att John mot allt vad han tror påharsagtatthan gillarnazister. Han måste ha mer stryk ändå. Detärkatternaslekmed råttan,och de njuter av hans ångest och rädsla.Detärenberusande känsla fördem att så totalt ha en pojke somskakaravskräcki sitt våld.
Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, hanäromtöcknadochrädd,men han är en duktig simmare.Ganskasnartupptäckerskinnhuvudena att detinte var så bra att kasta iJohn.De kanju inteslå honom. De skriker åthonom, kräver att hanskakommatillbaka, menhan svarar inte, håller sigkvar ute på sjön ienkvart.Någon kommerpå att tvinga kamraten att ropaatt han kommer attfåstryki Johnsställe om han inte återvänder. Livräddsom han är görhanså.Han roparpå John och vädjar att han ska kommatillbaka, ochJohnsvararpå hansrop.
Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, ochklarasaldrigriktigtutunder polisförhören. Det enda man vet är attenavartonåringarnaochsjuttonåringen nu går och att de tarJohnsvettskrämdekamrat medsig.
Det är just i det ögonblicket John fattar ettödesdigertbeslut:hanvänderåter in mot land. Är det av oro förkamraten? Tror hanattallakommer attgå, eller tror han att bödlarnainte ska slå honommer?Hanhar ont och hanär rädd, men han förstår intevidden av dethathansbödlar känner. Han ärbara fjorton år.
Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick hanbörjarsimmainmotstranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenserförhonom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Detärdetvåsomvarit mest aktiva under misshandeln, och de har hatkvarsådeträcker.Misshandeln tar fart med nymålmedvetenhetocheffektivitet,och nu finnsingen flykt. Ett knytnävsslagmotansiktetfäller Johntill marken. Hanramlar baklänges, och slår ihuvudetiklippan. Hansläpas över till engräsplätt. De båda mördarnavillgöradet bekvämtför sig när de skasparka honom. Hårda,hårdasparkarträffar hanshuvud, men han värjer signu inte längre medsinaarmar.
Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, hanbaravridersigiplågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu ärkatt-ochråttalekenslut.Det roliga är över. Mördarna är nöjdaochlyfter,släpar ochrullar Johntill strandkanten och sparkar ihonom.Straxinnan hanramlar i hör dehonom åter mumla någonting.
Den här gången märker John knappast att han är ivattnet.Handrunknarochsjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarnastårkvarochrullar encigarett. Ingen av dem lyfter ett fingerfaständeförståratt John hållerpå att dö.
Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen ochanslutersigtilldeandra. En av dem berättar att John sjönk som en sten,närdekastadeihonom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt ochläggersig.Johnskamratfår lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsatuthonomtillIngetorpssjönligger han död på sjönsbotten,misshandladtilloigenkännlighet.
Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001släpptesdenavmördarnasom fått längst straff. Han är idag 27 år ochenfriman.Straffet förhonom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) ochfördetreandra blev det 10månader, 4 månader och en frikändes helt.
1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenenmed hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktor ochblommorsönder.Någon bestäm de sig för att föräldrarna inte lidit nog.
KOPIERA OCH SÄTT IN PÅ DIN BILDDAGBOK, VISA ATT DU BRYR DIG!
Kommentera bilden
2 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/liindaolsson/324293705/
Visa toppen
Visa sidfoten