August
Thursday 10 September 2009 photo 1/1
|
I Don't Know What To Do Anymore
Känns som att allt rasar. I vissa stunder är allt toppen, i andra är det värre än värst. Fattar inte hur du vill ha det? Vad jag än gör är fel. Hela tiden. Även om jag ändrar mig så är det åt helvete? Varför är det alltid bara jag som ska göra nåt åt saken, varför kan du inte hjälpa till också? Orkar snart inte lägga mer tid på att försöka. Orkar inte lägga all energi på att bråka men ändå så blir det så! Alltid är det jag som är början på det, aldrig gör du själv några fel. Ingen är perfekt och så fan inte du heller! Så jävla trött på att lyssna på dig nu, jag kan klara mig själv, jag behöver fan inte dig. Din förlust nu för jag orkar inte bry mig längre. Man kan tro att nåt är viktigt, tro att nåt betyder så jävla mycket utan att man egentligen vet om det. Allt är bara inbillning. Allt är fejk. Fuck it om du säger att JAG inte bryr mig, dra åt helvete! Och ge fan i att säga "jag bryr mig ju bara om dig", det är fucking bullshit. Enda gångerna jag hör dig säga det är när du vet att jag är ledsen och inte orkar mer och när du ser mig sån. All skit som pågår runt omkring påverkar, rör och trycker ner fastän det inte borde. Det tynger. Du tror verkligen att jag kommer fortsätta nu med va? Så jävla dum i huvet, fattar inte hur du tänker. Jag vet att jag inte är världens bästa och mest perfekta men jag kan fan inte göra något åt det heller. Är inte född till det, tänker inte kämpa för det. Har kämpat tillräckligt redan, är jag inte värd nånting då? Jag gav aldrig upp hur dåligt det än gick och hur liten förändringen än va. Fortfarande är förändringen inte stor och allt går upp och ner hela tiden. Learn to live with it. Kan fan inte fatta att det va så bra för ett tag, helt obegripligt nu. Tänker på det alldeles för mycket med för den delen. Måste släppa det men det är så jävla svårt. Det tar emot, vill inte glömma fastän jag vet att det är för lite värt för att behålla. Känns som du blir mer och mer osynlig för mig, vill bara härifrån snabbt. Jag vet att jag kan men på nåt sätt vågar jag inte. Så jävla less på allt. Vi glider mer och mer isär, det är en mardröm, vill inte det ska hända. Men vad har vi att förlora mer än varann? Jag är inget att behålla, det finns bättre där ute, varför inte göra ett byte? Orkar inte få allt emot mig hela tiden. Jag vet att jag har folk som bryr sig, jag vet att jag har det, vill bara inte fatta eller tro det. Men ni som jag vet bryr er, tack och jag älskar er <3
Känns som att allt rasar. I vissa stunder är allt toppen, i andra är det värre än värst. Fattar inte hur du vill ha det? Vad jag än gör är fel. Hela tiden. Även om jag ändrar mig så är det åt helvete? Varför är det alltid bara jag som ska göra nåt åt saken, varför kan du inte hjälpa till också? Orkar snart inte lägga mer tid på att försöka. Orkar inte lägga all energi på att bråka men ändå så blir det så! Alltid är det jag som är början på det, aldrig gör du själv några fel. Ingen är perfekt och så fan inte du heller! Så jävla trött på att lyssna på dig nu, jag kan klara mig själv, jag behöver fan inte dig. Din förlust nu för jag orkar inte bry mig längre. Man kan tro att nåt är viktigt, tro att nåt betyder så jävla mycket utan att man egentligen vet om det. Allt är bara inbillning. Allt är fejk. Fuck it om du säger att JAG inte bryr mig, dra åt helvete! Och ge fan i att säga "jag bryr mig ju bara om dig", det är fucking bullshit. Enda gångerna jag hör dig säga det är när du vet att jag är ledsen och inte orkar mer och när du ser mig sån. All skit som pågår runt omkring påverkar, rör och trycker ner fastän det inte borde. Det tynger. Du tror verkligen att jag kommer fortsätta nu med va? Så jävla dum i huvet, fattar inte hur du tänker. Jag vet att jag inte är världens bästa och mest perfekta men jag kan fan inte göra något åt det heller. Är inte född till det, tänker inte kämpa för det. Har kämpat tillräckligt redan, är jag inte värd nånting då? Jag gav aldrig upp hur dåligt det än gick och hur liten förändringen än va. Fortfarande är förändringen inte stor och allt går upp och ner hela tiden. Learn to live with it. Kan fan inte fatta att det va så bra för ett tag, helt obegripligt nu. Tänker på det alldeles för mycket med för den delen. Måste släppa det men det är så jävla svårt. Det tar emot, vill inte glömma fastän jag vet att det är för lite värt för att behålla. Känns som du blir mer och mer osynlig för mig, vill bara härifrån snabbt. Jag vet att jag kan men på nåt sätt vågar jag inte. Så jävla less på allt. Vi glider mer och mer isär, det är en mardröm, vill inte det ska hända. Men vad har vi att förlora mer än varann? Jag är inget att behålla, det finns bättre där ute, varför inte göra ett byte? Orkar inte få allt emot mig hela tiden. Jag vet att jag har folk som bryr sig, jag vet att jag har det, vill bara inte fatta eller tro det. Men ni som jag vet bryr er, tack och jag älskar er <3
Comment the photo
Du ska absolut inte göra allt själv, och du ska absolut inte ändra på dig något, om du behöver göra det så är det inte dig personen vill ha, då är det bara att avsluta det om han/hon/den/katten? =O inte vill hjälpa till att få det bra igen (så här tycker iaf jag xP) Du är värd bättre.
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/liinneavafan/408487236/
Visa toppen
Show footer