U know what?

Du hade rätt. Jag har inte brytt mig förrän häromdagen, då jag fick en klump i magen när jag tänkte ringa dig, men kom på hur jävla grinig du är. Jag tänkte ringa och be om ursäkt, trots att jag egentligen inte tycker att jag gjort något fel.

Men du hade rätt, jag vill inte umgås med dig. Det är inte roligt att umgås med dig. Du bara klagar på allting och gnäller, mopsar upp dig och har en extremt jobbig överlägsen ton mot mig. Vad jag än säger, kanske för att bara få häva ur mig lite, så ska du bete dig som om det inte är något stort problem eftersom jag kan lösa det så här och så här och så här.

Sen att du gnäller om att ingen vill umgås med dig, inte undra på?! Men nej, det är inte din unges fel. Det har ingenting med ungen att göra.

"Ditt sätt att umgås är att supa", so what? Jag har aldrig tyckt om att umgås med folk, det finns inget att göra.

Riktiga vänner ska inte behöva regelbunden telefonkontakt för att kunna fortsätta vara vänner. Har du funderat på att spendera lite mer tid vid datorn? Jag kommenterar här och där på dina sidor, vi har pratat på msn, och det har jag räknat som att höra av sig. Inte du tydligen.

Sitter någon på msn så vet man att man inte stör, man ringer inte mitt i maten och personen kan vänta med att svara eller springa iväg och fixa en grej.

Telefonsamtal är ute och totalt onödiga, för att inte tala om dyra. Plus att min telefon är kass i högtalarna och har varit det sen jag fick den. Ofta jag vill ringa då eller? Nej.

Så om du nu tycker att du har vuxit ifrån mig och blivit så jävla ansvarsfull och vuxen, så kan du få vara det för dig själv.

Öhm.. Det där lät som en viss liten person, och det var lite omoget x)..