September
Tuesday 30 March 2010 photo 1/1
|
om du undrar hur SKÄRSELDEN känns, syndabock:
(fr. dagbok)
fy jävla fan.
skakar av trötthet och smärta, grinar av uppgivenhet och desperation.
bestämde mig igår för att nu får det vara nog med seroquel.
biverkningarna tål jag inte längre. blir för det första helt borta och dimmig i skallen, men värst är illamåendet ifrån helvetet och extrem hjärtklappning.
och så kom jag på det: varför jag inte ville börja med seroquel. igen. åt seroquel en period för en massa år sedan, och visste bara att det var något jag inte gillade med den, men gick med på att sätta in den som doktor ville. men nu minns jag det: den sattes ut vid första tillfället p.g.a hjärtpåverkan.
och jag menar verkligen det: hjärtklappningen är så att hjärtat nästan vandrar upp genom halsen.
illamåendet, det fruktansvärda, lämnar mig inkapabel att tala. öppnar jag käften kräks jag etter, galla och tarmar.
nå, så igår tog jag helt sonika inga seroquel. inte världens bästa metod kanske, men så gjorde jag.
har sovit sammanlagt max 2 timmar i natt. vaknade konstant, och kl 5 vaknade jag med en reumatisk obeskrivlig smärta i hela kroppen. jag hade så ont att jag inte visste vad jag hette, att ligga i sängen gjorde för jävligt ont bara det. tog citodon. satte mig i fåtöljen. och på den vägen är det..
ringde min ssk för en stund sedan - hade talat in 3 meddelanden igår. hon svarade idag. hon hade ringt doktor som är på semester; uttrappning hit & dit.
så fort jag yttrat orden ’..och det känns som jag ska börja gråta hela tiden’ öppnade sig syndafloden.
and it pours.
jag är fucked. jag är helt jävla fucked. jag har ingenting jag kan äta emot depressiva skov. lamictal satte jag ut (och den är ändå värdelös), seroquel är uppenbarligen inte ett alternativ och antidepressiva har jag provat i åratal och i alla olika märken de kommer: de gör mig alltid manisk eller manisk och psykotisk.
jag sa ju det: FUCKED.
helt jävla fucked.
och den överväldigande monsterångesten kommer tillbaka när jag inte bedövar sinnet (och förgiftar hjärtat) med seroquel kl 16 var dag. stesolid, sobril, cisordinol - inget biter. jag tar tiotalet ggr det förskrivna - det biter inte.
behöver jag nämna att jag är fucked?
(..vad fan pillar man i sig för kemikalier när alla alt är förpassade? jag ser ingen lösning.)
fy jävla fan.
skakar av trötthet och smärta, grinar av uppgivenhet och desperation.
bestämde mig igår för att nu får det vara nog med seroquel.
biverkningarna tål jag inte längre. blir för det första helt borta och dimmig i skallen, men värst är illamåendet ifrån helvetet och extrem hjärtklappning.
och så kom jag på det: varför jag inte ville börja med seroquel. igen. åt seroquel en period för en massa år sedan, och visste bara att det var något jag inte gillade med den, men gick med på att sätta in den som doktor ville. men nu minns jag det: den sattes ut vid första tillfället p.g.a hjärtpåverkan.
och jag menar verkligen det: hjärtklappningen är så att hjärtat nästan vandrar upp genom halsen.
illamåendet, det fruktansvärda, lämnar mig inkapabel att tala. öppnar jag käften kräks jag etter, galla och tarmar.
nå, så igår tog jag helt sonika inga seroquel. inte världens bästa metod kanske, men så gjorde jag.
har sovit sammanlagt max 2 timmar i natt. vaknade konstant, och kl 5 vaknade jag med en reumatisk obeskrivlig smärta i hela kroppen. jag hade så ont att jag inte visste vad jag hette, att ligga i sängen gjorde för jävligt ont bara det. tog citodon. satte mig i fåtöljen. och på den vägen är det..
ringde min ssk för en stund sedan - hade talat in 3 meddelanden igår. hon svarade idag. hon hade ringt doktor som är på semester; uttrappning hit & dit.
så fort jag yttrat orden ’..och det känns som jag ska börja gråta hela tiden’ öppnade sig syndafloden.
and it pours.
jag är fucked. jag är helt jävla fucked. jag har ingenting jag kan äta emot depressiva skov. lamictal satte jag ut (och den är ändå värdelös), seroquel är uppenbarligen inte ett alternativ och antidepressiva har jag provat i åratal och i alla olika märken de kommer: de gör mig alltid manisk eller manisk och psykotisk.
jag sa ju det: FUCKED.
helt jävla fucked.
och den överväldigande monsterångesten kommer tillbaka när jag inte bedövar sinnet (och förgiftar hjärtat) med seroquel kl 16 var dag. stesolid, sobril, cisordinol - inget biter. jag tar tiotalet ggr det förskrivna - det biter inte.
behöver jag nämna att jag är fucked?
(..vad fan pillar man i sig för kemikalier när alla alt är förpassade? jag ser ingen lösning.)
Comment the photo
Ge inte upp, det finns nog en lösning skall du se!
Du har viljan <3
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lili-marlene/450333327/
Visa toppen
Show footer