Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Klockan sju på morgonen pulsade vi genom snön ner till tågstationen alldeles bredvid mäktiga gruvan och åkte mot Abisko. Solglasöon är verkligen ett måste n
Frukost på tåget. Både Camilla och Mattias ser som hämtade ut ur en reklam för brödet de äter.
Väl framme hälsade vi på Örjan som har hand om hundarna. Efter lite prat i hans hem så vandrade vi äntligen upp till hundarna... och jag dog nästan av glädje
Sela, sela hundar...
En gång i början föll jag och min otursfot (den högra som jag alltid gör illa) hamnade i rejäl kläm men hundsläde var för kul för att låta dett
Paus efter lååång uppförbacke där vi fick GÅ med hundarna för att det blev för tungt annars. Jag var sååå varm mitt i snön.
... Men dom drog på rejält på raksträckor och nedförsbackar...
Efter att ha selat av, fikat hos Örjan och sagt hejdå promenerade vi till Abisko turiststation.
På promenixen.
Abisko canyon.
Attackerande bror och Mattias.
Rufsig å håret såg jag tåget från gruvan åka förbi och jag blev påmind om Resan till Melonia återigen.
Vila i snö är bekvämt.
Äta i snö är också fint.
Sedan ville Mattias också vila.
Och Andreas.
Efter allt "riktigt", allt "äkta", kändes detta ställe där man kunde se hur folk bodde förr rätt så.... lamt.
Abisko turiststations enorma tågstation.
Och så tillbaka i Kiruna runt fem, sex... Hej gruvan som aldri sover.