Jag är arg. Jag är ledsen. Jag är förvirrad hur människor kan agera.
Jag är ledsen för att jag är arg. Jag är arg för att jag är ledsen.
Min hjärna - likt en taggtråd som har förgrenat sig i dess labyrint.
Dunklet tar över leden jag vankar på och som en påminnelse hamnar jag
vid ett vägsjäl, konfunderande över vilken riktning jag ska färdas härnäst.
Min hjärna - ett gärde och i dess kärna en stördflod som sorterar bort
allt gott och ont. Gärdet är mitt förstånd, min intelligens och syndafloden är
mitt dilemma jag cirkulerar intill. Timglaset och nått sin epilog och vilken
kurs ska jag färdas i. Min resa, min stig vilken jag ska utse? Jag är påväg
men begriper inte väderstreckens innebörd. Taggtråden utfaller till att bli en
barriär kring mitt gärde och svallet eskalerar till att bli en ocean, en atlant.
Det öppna fälltet finns inte kvar och mitt sinne har ingen ro återstående.
Vattnet tar över och kvar finns ingen uppenbar energi. Tankar och fantasier
driver omkring på ytan och hittar ingen plats att bromsa och hjälpa mig
att bli klarsynt. Ingen molnfri ytvidd. Allt korsar varandra och ingen kan
stoppa deras rotation. De kolliderar och kraschar och min hjärna bryts samman.
Barriären speglar dropparnas rena yta och går i kras. Gärdet återser solen
och vattnet sjunker undan. Tankar och funderingar, idéer och meningar återfår
sin plats vid vägsjälets profil. Jag kan se klart men det är parallellt med oskarpt.
Tänk om endå denna mur hade brytits ner på riktigt och den forsande älven hade
sjunkit bort. Hur hade allt sett ut då? Vem hade jag varit, hur hade jag varit.
Jag är tillbaka på ruta ett. Ett fält med en syndaflod, runtomkring en barriär.
Vad ska jag göra för att hitta balans i min sinnesstämning? En våg utan
harmoni. Det är vad jag är. Förvirrad utan klarsyn. Trött utan spralliga ben.
Människors beteende runtomkring mig gör inte saken bättre.

Annons

The photo has no tags

September 2012