November
Sunday 14 February 2010 photo 1/1
|
Vi träffades liksom på chans på nåt sätt ramla vi in i varann och tänk att något jag alltid trott skulle vara så svårt va så lätt vi träffades liksom på chans två katter i skydd ifrån regnet nånstans och aldrig har kärlek drabbat mig så och jag vet jag är hopplöst svår ibland men aldrig aldrig att jag tänker låta något ont hända dig jag håller dig hårt tätt intill mig genom regn och blåst och alltid alltid att jag kommer vaka över dig genom mörkret jag leder dig jag finns i varje steg du tar så du behöver aldrig mer vara rädd ingen ser och ingen vet hur du lyser och hur du fångar upp min skugga när jag är svag och hur jag älskar att vakna upp bland dina blonda lockar och aldrig aldrig att jag tänker låta något ont hända dig jag håller dig hårt tätt intill mig genom regn och blåst och alltid alltid att jag kommer vaka över dig genom mörkret jag leder dig jag finns i varje steg du tar så du behöver aldrig mer vara rädd och alltid alltid att jag kommer vaka över dig genom mörkret jag leder dig jag finns i varje steg du tar så du behöver aldrig mer vara rädd
Annons
Visa toppen
Show footer