March
Tuesday 2 April 2013 photo 1/1
|
Helt plötsligt minns jag hur mycket jag saknar din röst. Helt plötsligt minns jag hur mycket jag saknar din dialekt, din mjuka dialekt.
Jag minns hur jag saknar din lekfullhet, din fantastiska enkelhet.
För dig är livet bara vad det är.
Jag är ledsen att jag fick tårar att rulla ner för dina kinder, jag var korkad.
Det är jag fortfarande, men jag är smart nog att se dig och veta att jag kanske är blind.
När jag tänker på dig och verkligen minns dig, då hugger det i mig av saknad. Kanske saknar jag en illusion, men jag tror att en illusion bara kan existera om man accepterar den.
Jag ska tala med dig igen, och igen, och igen.
Och när jag finner mig själv på tågstationen utan någon aning om hur jag hamnade där, då vet jag att även blinda dårar kan lära sig att se.
Annons
Visa toppen
Show footer