Just nu är jag riktigt.... sur. Eller mer nedstämd. Låter ju helt otroligt att jag kan bli deppigare än vad jag är i grundläge liksom....
Men ja.

Det hela beror på att jag fortfarande inte hittat nånstans att bo i Örebro. Och idén att bo i samma lägenhet som en främling skrämmer mig rejält, jag minns ju förra året, det var det hemskaste jag nånsin varit med om. Det är helt enkelt inte min grej. Den lilla chansen att det kan upprepas igen får mig att inte vilja. Det kommer att förstöra allt, som det gjorde förut, om det blir så.

Men så finns det ju inga lägenheter jag kan få tag på heller.

Så just nu känns det som mitt största misstag nånsin, att välja att gå den skolan. Jag skulle ha valt den andra jag kom in på, på ett mer lugnt ställe där det säkert inte var nån enorm bostadsbrist.

Jag ska ringa de där jävla kommunualfittorna i örebro sen, och se vad de har att säga. Det är kasst utformat, att jag inte ens får söka en vanlig studentbostad i örebro, för att jag inte ska gå på universitetet. Att söka en annan, vanlig lägenhet, är nästintill omöjligt.

Det känns riktigt dåligt. Man kanske skulle ha gift sig rikt i alla fall med den där idioten på dominikanska, så kanske han hade kunnat betala en lägenhet åt mig, en fyra eller nåt.... en sån som alla inte har råd med. Fast då hade jag ju fått stå ut med en italienare gymt ofta.... hmmms.

Ja vilket fall så har jag sysslat med en hel del mysigt festande och födelsedagsfirande och raggarbilsåkande och badande och matlagande de senaste dagarna.... man måste göra nåt kul när allt känns jättetråkigt.

Fin roman ni fick av mig. Jag kan tippa på att kanske....2 av er läste allt. Om ens det. Det är mest klagomål.... inte så roligt för andra kanske.

Om jag bodde större, hade du fått bo här! Jag är ju inte helt främling.