Februari kylans offer... Känner den inte längre, den som förr alltid fanns där Hur jag kunde känna sådär… Som en sten i mitt bröst, Som något kallt som inte längre behövs. Såg det i allt: i solen, i trädet, i dig. Men nu känns det dött inom mig. Skiter i vad ni vet, orkar inte bry mig mer! Tro att jag är fel, tro att jag är defekt Tro va fan ni vill, det spelar ingen roll längre Ville ändå aldrig vara perfekt. jag har mist känslan som varit jag, nu finns det bara kyla kvar borta är kärleken till livet, till er, så är det bara. Fråga mig inte om jag älskar er, jag kan inte svara. Försökte för mycket och det fick sitt pris, Kan inte vara bra för någon, mitt hjärta har blivit till is. Förlorade mig i vattnet, jag dog däri Februari kylans is – kylan jag blev fången i. Vill ha tillbaka mitt hjärta, känner mig så död nu, Vill ha tillbaka det som någon alltid fick att gå itu. Man vill vara älskar och bli älskad tillbaka Nu när den är borta är det känslan av att älska jag Kommer att sakna Denhär dikten kommer såra de som jag en gång älskat Och som fortfarande älskar mig. Hoppas den kommer tillbaka men innan dess: fråga mig inte om jag älskar dig!

Du är mitt allt. Mer än så behöver jag inte skriva..