Jag ägnar rätt mkt tid över att fundera över mitt jobb. Med risk för att låta som en sentimental landstingskossa så kan man liksom inte jobba på äldreboende utan att blir emotionellt engagerad som det så fint heter. Sen jag började jobba i maj har jag fått den speciella upplevelsen av att ha sett människor dö. Det känns som om den allmäna uppfattningen är att det är hemsk jobbigt att se en död person, och det är en ganska omvälvande upplevelse, fast inte på det planet som många tror... eller jag antar väl att den upplevelsen, precis som alla andra, är annorlunda för olika männsikor. Med brist på ett bättre ord så.. det finns en viss aura eller känsla över en plats eller ett rum när man befinner sig med en död person. En känsla av en stillhet fast mer en förnimelse av någon sorts värdslig energi, eller harmoni. Enlig min erfarenhet är det inte någon sorts högre väsen eller sånt (ursäkta) tjafs, utan mer än känsla av att på något plan få förnimma en sådan naturlig process. Jag antar att det finns samma känslor inblandade när man ser en födsel. Vad jag menar är väl att döden inte längre är ett naturligt inslag i dagens människas vardag, den bisarra men kanske nödvändiga symbiosen som alltid fanns mellan levande och död för 50 eller 100 år sedan är nu bortstuvad och undanpackad till sjukhussängar och bårhus... Döden som koncept och händelse har nog aldrig skrämt mig, fast den gör ännu mindre nu. Den känns bara vacker, vild, brutal och mild.

Annons

The photo has no tags

eruhrah Wed 3 Dec 2008 17:04

Så fint.

limfarbrorn Wed 3 Dec 2008 17:05

åh, you think? :)kändes lite pretentiöst så här i efterhand haha.
Vi ses imon kväll fö, yeay

BARTLEBY Tue 2 Dec 2008 23:54

dear ophelia.

3 comments on this photo

April 2009