när jag är ensam känner ofta lust för att göra saker och känner mig även väldigt otillräcklig.
Jag har väldigt lätt att känna mig deprimerad när jag är hemma, och har ofta en kännsla av att alla hatar mig.
Det känns inte som jag vet vem jag är längre,
att halva jag försvan när ni två blev ett...
Tydligen e jag deprimerad oftare än vad folk tror,
men när jag är med mina vänner är mitt livet riktigt underbart, då slipper jag tänka på dom,
för det e inte så jäkla enkelt som alla tror,
att se dom till sammans precis varje dag,
blir bara så äcklad när jag ser dom kyssa varandra,
skratta till sammans,
även att dom är nära varandra,
och veta att dom sover till sammans backom den stängde dören,
att dom ligger där och slafsar på varandra...

Om det inte vore för mina vänner som stötat mig fast dom inte riktigt vatat vad dom ska göra, vet själv inte ens om det fins något dom kan göra,, men om det inte vore för dom vet jag inte vem jag hade varit idag,om jag äns hade funits kvar?

Älskar er och ni betyder värkligen allt<3

jag älskar dig och finns här!