Hur beskriver man den här känslan?

Jaha. Idag skulle min farfar fyllt år. Men vi kan inte fira det för han ligger i en grav i äckliga kisa.
Där ligger han i en kista brevid min farmor. De dog samma år.
Jag antar att han gav upp mot cancern efter farmors bortgång.
Så han dog. Kvar blev deras enda son, som nog fortfarande inte kan prata om det.
Och så lämnade dom en åtta årig flicka, deras barnbarn. Som från det året blev helt trasig.
Jag började gå sönder då. För ni lämnade mig. Och jag älskar er så fruktansvärt mkt.
Hela jag föll i bitar och jag blir aldrig den samma. Jag hade nog behövt er hela tiden.
Men ni är borta. Ialf fysiskt.
Men i mitt hjärta finns ni och det är er jag ber om hjälp när jag inte orkar mer.
När jag var kvar i kisa så gick jag till eran grav och grät. jag grät och grät.
Jag låg där på eran grav iskalla kvällar och grät.
Jag ville inte vara utan er. <3
Så idag så sitter jag här och gråter i stället. Jag saknar er så mycket.
Jag må ha varit liten när ni dog men jag älskar er ändå
Grattis på födelsedagen farfar!
Sov gott farfar.