Jag antar att detta är ett bevis på hur krävande en tentavecka är.
Det började igår, när farsan sa till syrran min "Du imorgon är det klockan 5 som det är middag". Jag stod bredvid i mina egna fysiktankar.. ägnade mig bara tanken "tja, jag lär ju inte vara borta någon tid imorgon från hemmet - eller någon annan dag denna vecka - så jag behöver inte oroa mig."
Jag somnade efter att ha sett en drypande-kliché-film med Jackie Chan. Det var Shanghai Knights ifall sällskapet har funderingar vida filmens namn.

Vaknade upp runt 10, det var tyst runtomkring i huset, ovanligt. Jag tog mitt frukostmål med Special K, 2 portioner såklart, och satte mig för att plugga fysik... resten av dagen.
Eller rättare sagt tills jag gick ut ur min tillfälligt provisoriska tenta-vecka-bunker som mitt rum nu har förvandlats till, för att ta mig litet att dricka. Vatten självfallet, kan inte klara en sådan vecka utan vatten!
Farsan höll som vanligt till med att förbereda en två rätters middag mitt på en söndag och syrran som hjälpreda.... inte alls ovanligt för en söndag.. verkligen inte...
Ni som inte förstod var det menat som ironi.
Jag märkte inte detta särskilt mycket och satte igång med pluggandet igen tills farsan bad mig duka, jag dukade för 6 personer, inte heller så märkvärdigt en söndag och familjen som 4 personer är behöver ju extra utrymme till sina osynliga vänner.
Tänkte inte mer på det än "Hej, en spontan middag"

Tiden gick och in i mitt rum dyker plötsligt en glad hund upp, min syster Emmas hund Saga, som genast gör sin traditionella revirmarkering. Dvs slickar upp hela mitt ansikte.
Utan att jag märkt det har visst även Dennis (Emmas fästman) dykt upp bland våra fåtöljer och kollar på SWE FIN kampen i Ishockey.
Även här har Saga visst lite kvar att revirmarkera i mitt ansikte.
Oh vad trevligt med lite spontana besök tänkte jag.

Farsan bad oss att sätta sig vid bordet, alla var finklädda utom jag som med min tenta-vecka klädsel gjorde sig till ett utmärkt offer för modepoliser. Vid bordet diskuteras det hej och vilt och jag som inte haft tid till att laga mat fokuserar mig endast på den exklusiva rätt min näsa hade framför sig.
Till slut, som vid alla normala två-rättersmiddagar på en söndag klockan 5 för 6 personer med alla barn samlade började syskonen dela presenter till farsan och gratulera honom.
Jag frågade varför syskonen gav fadern vår presenter när han gladeligen började med att skrapa alla de trisslotter han fått. De alla kollade konstigt på mig, jag kollade trött på dem tillbaks (tenta-vecka blicken är ett syndrom som händer oss alla, den liknar tonårsblicken (tidig morgon när man blir väckt för hushållsarbete efter en sen natt) eller den klassiska lanblicken.)

"Men Johan, det är ju fars dag"

Det händer

(kopierat från min anteckning på Facebook, är ju lat av mig)

Ajj, inte bra >.< det är tentaveckans fel! AHA!