December
Thursday 4 June 2009 photo 2/2
|
välkommen till familjeliv, ett vattenhål för alla sveriges inkompetenta idioter!
hamnade i en diskussion om femminutersmetoden...
jag: såklart att 5mm fungerar!
barnet inser ju att ingen kommer när det ropar, och ger därför upp. för- newsflash- barn berättar vad de vill genom att skrika. inte så jä*la ologiskt, eller hur?
barnmisshandel på allra högsta nivå, anser jag detta vara..
smartskalle: jag kan inte säga att jag är för 5mm och har självt inte använt mig av den, men jag tycker du är fullständigt oresonlig när du kallar den för barnmisshandel på allra högsta nivå. jag rekommenderar dig att tänka igenom det du skriver innan du postar det. det är en väldigt allvarlig anklagelse du kommer med här. tycker du inte det själv?
jag: jag anser att psykisk misshandel (att ej tillgodose sitt barns basala behov av närhet och trygghet) är precis lika illa som fysisk misshandel. så jag står absolut för vad jag säger, i allra högsta grad.
oresonlig? ge mig en enda bra anledning till att jag skulle börja resonera och fundera runt 5mm. den är solklar. ungen ska skrika i fem minuter innan man gör sig till känna, och sedan upprepas detta tills man uppnått det önskvärda tillståndet av absolut dressyr. detta är för mig långt ifrån okej. och som sagt, jag står för vartenda ord.
smartskalle: okej, då har vi olika uppfattning om vad "misshandel av allra högsta nivå" innebär.
jag: eller som AW säger: låtsas putsa fönstrena så det lilla barnet förstår att mamma har viktigare saker för sig"...
vad är det i människan, i mammahjärtat, som gör att man kan utsätta sitt barn för dressyr och tortyr för att få ett smidigare liv själv?
vad är det som gör att man inte reagerar med värk i hjärtat när ens barn skriker av förtvivlan och hopplöshet?
vad är det som gör att man tror att det är "det bästa för barnet" att sova hela natten? nästan INGET BARN gör det. barns sömnmönster är hackigt- men fullt jäkla normalt för det!!!
förstår utövare av denna metod hur mycket stresshormon som utsöndras i en så liten kropp när den får skrika? fem minuter är en EVIGHET för ett litet barn, för den har ingen tidsuppfattning, utan vill bara vara nära sin mamma eller pappa. varför neka den det? varför??
jag anser att man inte är 100 % mamma om man gör detta mot sitt barn. och det står jag också för.
smartskalle: jag vet inte om jag tycker den är "ok". jag är inte tillräckligt insatt i ett så litet barns psyke. och jag tror inte att ni andra är det heller.
själv skulle jag inte kunna vänta så länge som fem min, och jag har själv tagit upp och lugnat mina barn när de har gråtit på kvällen.
men, att kalla det för misshandel tycker jag är fel. jag tror faktiskt att barnet i första hand är argt och undrande varför det plötsöigt går till på ett annat sätt än det är vant vid, snarare än förtvivlat med en känsla av övergivenhet. ni som anser att det är misshandel, vad grundar ni det på? alltså vilka känslor tror ni att barnet har där i sängen?
och, jag har aldrig hört talas om någon förälder som väntat så länge som 5 min. inte heller har jag hört om ngn som bara går in tyst och visar sig. är det verkligen så vanligt att det är så man använder sig av metoden?
jag: oj, du måste verkligen vara född igår.
massvis av föräldrar använder sig av metoden.. och andra metoder, lika hiskliga som denna. eller värre.
smartskalle: men hur vet du att det är av förtvivlan och hopplöshet? hur vet du att det inte är dina egna känslor du projicerar på barnet? jag säger inte att de inte känner så, men jag tyckre man ska vara försiktig med att bestämma sig för vad ett barn känner.
ignorering av det slag AW förespråkar i det du nämner sätter jag mig helt emot. jag är inte för ignorering av barn. och jag skulle som sagt inte själv låta min unge skrika på det sättet som ni beskriver här.
och mamma till 100% tycker jag man är oavsett hur man behandlar sitt barn.
jag: "och mamma till 100% tycker jag man är oavsett hur man behandlar sitt barn."
oj. jag ska nog inte ens ge mig in på att invända mot den oerhört intelligenta kommentaren.
att projicera sina egna känslor kan jag absolut gå med på att man gör. men, jag är av den uppfattningen att man som mamma hör, ser, känner i hjärtat vad det är ens barn behöver. att då neka barnet närheten, är helt oförsvarbart.
sedan finns det självklart barn som är alldeles uppe i varv, skriker och skriker och kan inte komma till ro. men då väljer jag att se det som en möjlighet istället för ett hinder. okej, mitt barn ropar på mig. nu kan jag gå in till henne/honom och visa att jag finns där. bara hålla barnet i min famn/sitta bredvid sängen och skapa band, trygghet. ett barn som nekas detta löper med stor sannolikhet risk för att undernärt på sina basala behov, och det kommer visa sig i gnällighet, klängighet, missnöjdhet... you name it. detta är kärnan i attachment parenting, liksom.
detta växer fram, och det kallas modersinstinkt. (fadersinstinkt existerar också men på en annan nivå, ska sägas, så att jag inte får några antifeminister på mig nu.)
att kalla någon för hundraprocentig, hängiven, villkorslöst älskande, omhändertagande mamma när man utsätter sitt barn för dressyr/tortyr för egen vinnings skull, ja då är man inte värd begreppet. så menar jag. det är en skymf mot oss andra mammor, på något sätt.
för mig står ordet mamma, och mammarollen för något varmt, tryggt, kärleksfullt, omhuldande. det vill jag inte påstå att dessa mammor (eller pappor!) lever upp till.
och visst, man får säkert inga "men" av att bli utsatt för 5mm. men vad är det som gör att vi vill stämpla allt som sjukt och dysfunktionellt för att det stör vår perfekta världsbild om hur ett liv med småbarn går till?
allt ska kuras, botas och metodas! LYSSNA för fan på era barn istället!
ny smartskalle från ingenstans lägger sig i: Vad är detta för ställe ständigt får man höra att man måste sova med sina barn, amma, inte ha rutiner och absolut inte testa 5min metoden. Men ge er tills att det blir olagligt att låta sitt barn gråta så finns det inte något att diskutera. Nej det är inte barn misshandel även om alla barn experter säger det här på fl., tills det står i lagboken. Och all denna diskussion om psyket lägg ner det är inget som säger att det vi eller ni gör kommer resultera till något bra, man gör det man tror är bäst. Och skulle det då bli att mitt barn blir psykiskt rubbad för att han har rutiner och får sova själv får jag stå för det då. Det roliga är att ni som ständigt kritiserar värkar bomb säkra på att ert sätt är rätt det ska bli roligt att se vart fram tiden ger era barn. Sluta kritisera andra för vad de gör, gör det ni anser är rätt och om det skulle ge bra resultat var stolta för det istället.
jag: det handlar inte om att man MÅSTE amma, samsova, eller whatever. jag har varken ammat eller samsovit med min son (mer än första 2 månaderna) men det är verktyg som man kan använda sig av, på resan mot målet.
och nej, det är inte "olagligt" att barn skriker. det var ju ett intressant svart eller vitt-sätt att se på saken, minst sagt.
det här handlar inte om att jag har en uppfostringsmetod som jag förespråkar och du har en annan- nej det är så mycket mer än så! för detta ÄR barnmisshandel, att inte tillgodose sitt barns behov är fan inte försvarbart! jag har försökt att vara saklig och tydlig men snart orkar jag inte mer. vart finns hoppet och kärleken nånstans? är svenska föräldrar verkligen så jävla trötta???
smartskalle nummer 3: ok alla motståndare i lugn o sansad ton och pga av nyfikenhet och möjligheten av att lära mig ngt nytt,
- vad är det specifikt ni anser är barnmisshandel med denna sov metod?
-finns det andra sovmetoder som ni anser är barnmisshandel?
jag: - det är barnmisshandel av den enkla anledningen att barnet inte får ett basalt behov tillgodosett. trygghet och närhet är här det basala behovet. lika illa som att låta ett barn gå hungrigt, för att man då exempelvis skulle "lära barnet" att äta mindre, för det är ju så jobbigt att göra mat till det, lika illa är det att inte komma när barnet ropar av förtvivlan. (ja, det ÄR i förtvivlan de skriker- högst sannolikt, jag envisas!)
- alla "metoder", kurer, och annat som går ut på att pressa in barnet i en snäv mall för att man som förälder ska få det smidigare, lugnare eller tystare, anser jag är misshandel. att inte se individen. att pressa ner ungen i madrassen med näsan först, eller att helt enkelt bara totalskita i att gå in i sovrummet vid panikskrik. svårare än så är det ej.
smartskalle nummer tre: ok men om man tar metoden och anpassar den och ser till att barnets alla basala behov är tillgodosedda är det misshandel då? alltså om man ser till att barnets behov är tillgodosedda trots att man lär barnet sova i egen säng, är det barnmisshandel då?
jag: tar man metoden och anpassar så är det ju inte den ursprungliga metoden längre, eller hur?
och på vilka grunder tycker du att det är okej att "lära" ett barn att sova i egen säng? det går inte att lära ett litet barn något det inte är redo för. simpel psykologi. varför ska barnet anpassas efter dig? har han eller hon valt att födas till denna värld och till på köpet bli omformad, anpassad och påtvingad bisarra metoder? allt för att du själv ska få egentid? lugn och ro? tystnad?
jag förtydligar: man testar sig fram och ser om barnet är REDO att sova i egen säng. är barnet inte redo- ja så säger det till. här är vändpunkten, nämligen! man kan välja att skita i att barnet inte är redo och tillämpa en metod för att det ska "lära sig", eller så man kan lyssna till sin egen instinkt och tänka "okej, vi väntar ett tag med det här. han var nog inte redo, och han lät mig veta det genom att skrika."
ytterligare än idiot: men vad vill du komma fram till. Jag förstår att du inte tycker det är bra och inte gör så med ditt/dina barn, men varför kan du inte förstå att vi tycker det. Vi gör inte detta för att vi alla är trötta och egoistiska utan jag tror att många som jag anser att det är ett bra och rätt sätt annars hade vi inte gjort det. Vi anser inte alls som du att det är fel, skadligt och även misshandel för då hade vi inte gjort det. Vill du bevisa motsatsen får du komma tillbaka om 17år och då jag vet vad mitt föräldraskap gett för resultat. Tills dess är det bara tycke om hur man bör göra för att vara en bra förälder. Det är ingen av er som vet vad detta kommer att ge för resultat. Jag tycker ni ska sluta oroa er för andras barn och skötta era egna. Låt oss andra glädjas av att våra barn sover bra takvare metod hit och metod dit. Du behöver inte oroa dig för mitt barn han sover lugnt och stilla i sin säng från 19 till 7 varje dag och det är han nöjd med, även om det innebar veckor av lite gråt när han var 7v.
jag: att ni inte ANSER att det är fel eller skadligt- that's not good enough for me! det är inte er åsikt jag är intresserad av. självklart är ni skitnöjda med er själva och er prestation med att barnet sover själv från 19-07. gud vad smidigt för ER, föräldrar!
ska jag inte oroa mig? du säger att din son grät i några veckor när han var sju veckor gammal, och jag ska inte oroa mig? du har då skadat hans grundtrygghet något enormt, det kan jag lova dig. inte undra på fan att han sover lugnt och stilla, det har ju uppkommit genom TVÅNG! vad är det folk inte fattar??!! jag blir fan mörkrädd!
ovan nämnda idiot: Barn gråter!!!!!! Roligt det ska bli för er varje gång ert/era barn vill ha något i affären, den har ju lärt sig att mamma gör allt bara jag gråter. Istället för att försäkra sig om att barnet har fått allt den behöver och sen om den är missnöjd få barnet att förstå att det är bra nu, nu ska vi inte göra annat en sova t.ex. Det finns tussen sätt att ge sitt barn kärlek och trygghet det omfattar inte bara att lyfta upp sitt barn när det gråter. För mig visar jag det genom att inte agera för att vissa att allt är bra det finns inget att vara rädd för. För dig är det inte så, lika olika som vi är lär våra barn också bli och det är inget någon av oss lider av.
jag: amen shit!!! hur FAN kan du jämföra detta med ett spädbarns rop på närhet??? att ungen skriker i affären har inget med detta att göra, och ja gud... näe jag orkar inte ens ödsla tid på dig! du har så enormt mycket kvar att lära!
mycket klok person la sig i diskussionen (som tur var:) Det där inlägget gör MIG mörkrädd. Att jämföra ett spädbarns signaler genom gråt, med ett äldre barns tjat gråt efter godis i affären visar på en fundamental brist på kunskap om spädbarns särskilda behov. Grejen är den att det är ju grundtryggheten som man ska ge vid spädbarnstiden som gör att barn senare i livet klarar av att få nej och att få motstånd på ett bra sätt. Alltså seriöst, det är så fundamentalt att jag verkligen inte trodde nån missat detta.
VARFÖR ORKAR MAN ENS DISKUTERA MED FOLK?! JAG GER UPP.
barnet inser ju att ingen kommer när det ropar, och ger därför upp. för- newsflash- barn berättar vad de vill genom att skrika. inte så jä*la ologiskt, eller hur?
barnmisshandel på allra högsta nivå, anser jag detta vara..
oresonlig? ge mig en enda bra anledning till att jag skulle börja resonera och fundera runt 5mm. den är solklar. ungen ska skrika i fem minuter innan man gör sig till känna, och sedan upprepas detta tills man uppnått det önskvärda tillståndet av absolut dressyr. detta är för mig långt ifrån okej. och som sagt, jag står för vartenda ord.
vad är det i människan, i mammahjärtat, som gör att man kan utsätta sitt barn för dressyr och tortyr för att få ett smidigare liv själv?
vad är det som gör att man inte reagerar med värk i hjärtat när ens barn skriker av förtvivlan och hopplöshet?
vad är det som gör att man tror att det är "det bästa för barnet" att sova hela natten? nästan INGET BARN gör det. barns sömnmönster är hackigt- men fullt jäkla normalt för det!!!
förstår utövare av denna metod hur mycket stresshormon som utsöndras i en så liten kropp när den får skrika? fem minuter är en EVIGHET för ett litet barn, för den har ingen tidsuppfattning, utan vill bara vara nära sin mamma eller pappa. varför neka den det? varför??
jag anser att man inte är 100 % mamma om man gör detta mot sitt barn. och det står jag också för.
själv skulle jag inte kunna vänta så länge som fem min, och jag har själv tagit upp och lugnat mina barn när de har gråtit på kvällen.
men, att kalla det för misshandel tycker jag är fel. jag tror faktiskt att barnet i första hand är argt och undrande varför det plötsöigt går till på ett annat sätt än det är vant vid, snarare än förtvivlat med en känsla av övergivenhet. ni som anser att det är misshandel, vad grundar ni det på? alltså vilka känslor tror ni att barnet har där i sängen?
och, jag har aldrig hört talas om någon förälder som väntat så länge som 5 min. inte heller har jag hört om ngn som bara går in tyst och visar sig. är det verkligen så vanligt att det är så man använder sig av metoden?
massvis av föräldrar använder sig av metoden.. och andra metoder, lika hiskliga som denna. eller värre.
ignorering av det slag AW förespråkar i det du nämner sätter jag mig helt emot. jag är inte för ignorering av barn. och jag skulle som sagt inte själv låta min unge skrika på det sättet som ni beskriver här.
och mamma till 100% tycker jag man är oavsett hur man behandlar sitt barn.
oj. jag ska nog inte ens ge mig in på att invända mot den oerhört intelligenta kommentaren.
att projicera sina egna känslor kan jag absolut gå med på att man gör. men, jag är av den uppfattningen att man som mamma hör, ser, känner i hjärtat vad det är ens barn behöver. att då neka barnet närheten, är helt oförsvarbart.
sedan finns det självklart barn som är alldeles uppe i varv, skriker och skriker och kan inte komma till ro. men då väljer jag att se det som en möjlighet istället för ett hinder. okej, mitt barn ropar på mig. nu kan jag gå in till henne/honom och visa att jag finns där. bara hålla barnet i min famn/sitta bredvid sängen och skapa band, trygghet. ett barn som nekas detta löper med stor sannolikhet risk för att undernärt på sina basala behov, och det kommer visa sig i gnällighet, klängighet, missnöjdhet... you name it. detta är kärnan i attachment parenting, liksom.
detta växer fram, och det kallas modersinstinkt. (fadersinstinkt existerar också men på en annan nivå, ska sägas, så att jag inte får några antifeminister på mig nu.)
för mig står ordet mamma, och mammarollen för något varmt, tryggt, kärleksfullt, omhuldande. det vill jag inte påstå att dessa mammor (eller pappor!) lever upp till.
och visst, man får säkert inga "men" av att bli utsatt för 5mm. men vad är det som gör att vi vill stämpla allt som sjukt och dysfunktionellt för att det stör vår perfekta världsbild om hur ett liv med småbarn går till?
allt ska kuras, botas och metodas! LYSSNA för fan på era barn istället!
och nej, det är inte "olagligt" att barn skriker. det var ju ett intressant svart eller vitt-sätt att se på saken, minst sagt.
det här handlar inte om att jag har en uppfostringsmetod som jag förespråkar och du har en annan- nej det är så mycket mer än så! för detta ÄR barnmisshandel, att inte tillgodose sitt barns behov är fan inte försvarbart! jag har försökt att vara saklig och tydlig men snart orkar jag inte mer. vart finns hoppet och kärleken nånstans? är svenska föräldrar verkligen så jävla trötta???
- vad är det specifikt ni anser är barnmisshandel med denna sov metod?
-finns det andra sovmetoder som ni anser är barnmisshandel?
- alla "metoder", kurer, och annat som går ut på att pressa in barnet i en snäv mall för att man som förälder ska få det smidigare, lugnare eller tystare, anser jag är misshandel. att inte se individen. att pressa ner ungen i madrassen med näsan först, eller att helt enkelt bara totalskita i att gå in i sovrummet vid panikskrik. svårare än så är det ej.
smartskalle nummer tre: ok men om man tar metoden och anpassar den och ser till att barnets alla basala behov är tillgodosedda är det misshandel då? alltså om man ser till att barnets behov är tillgodosedda trots att man lär barnet sova i egen säng, är det barnmisshandel då?
och på vilka grunder tycker du att det är okej att "lära" ett barn att sova i egen säng? det går inte att lära ett litet barn något det inte är redo för. simpel psykologi. varför ska barnet anpassas efter dig? har han eller hon valt att födas till denna värld och till på köpet bli omformad, anpassad och påtvingad bisarra metoder? allt för att du själv ska få egentid? lugn och ro? tystnad?
ska jag inte oroa mig? du säger att din son grät i några veckor när han var sju veckor gammal, och jag ska inte oroa mig? du har då skadat hans grundtrygghet något enormt, det kan jag lova dig. inte undra på fan att han sover lugnt och stilla, det har ju uppkommit genom TVÅNG! vad är det folk inte fattar??!! jag blir fan mörkrädd!
men du har så rätt så, tycker jag och de som kör alla dessa kurer skulle testa på allt själva, kul att ligga med baj i blöjan som svider, mamma är inte där och man ligger och är lite småhungrig, men det är skitsamma för mamma kollar på TV? vissa ska inte ha barn... så är det!
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/linda840317/375523894/
Visa toppen
Show footer