ni som känner mig vet att jag är lite av en perfektionist. jag vill göra det rätta, utan att vara överdrivet pretentiös. jag vill vara avspänd utan att vara nonchalant. och det är en svår balansgång... jag har skrikit högt om att jag vill vara en bra förälder.. om att jag tror på AP, att vara lyhörd, samspelt, omhändertagande och inkännande mitt barns känslor. detta har varit mitt dagliga projekt under mammaledigheten, och vi har sakta men säkert byggt upp en bra grundtrygghet och kommit varandra sådär underbart nära som man bara kan med sitt barn, sitt eget kött och blod. och vad gör jag då? jag lämnar honom. han gallskriker- och jag går därifrån.. bara vänder på klacken och går. jag kommer aldrig förlåta mig själv för det här. aldrig.

Annons

Bilden saknar taggar

Logga in för att kommentera bilden:

sarnisa ons 9 sep 2009 20:18

Fy darling. Jag vet PRECIS hur det är. Tristan var så i 1 hel jävla månad. Inskolningen gick hur bra som helst. sen totalvände det!

Kramar

Tankgirrl ons 9 sep 2009 06:52

usch! har det hänt många gånger?

linda840317 ons 9 sep 2009 06:53

nästan varje dag.

3 kommentarer på denna bild

januari 2010