May
Tuesday 29 September 2009 photo 1/1
|
Idag har jag tänkt igen. Eller egentligen så var det min samhälls lärare Jesper som hade tänkt, och på så sätt fick mig att tänka.
Förstår ni hur mycket det är som vi tar för givet? Att få tycka, tänka, säga och skriva vad vi vill är något vi tar för givet. Vi värdesätter det inte det minsta längre, det är något som alltid har varit så, något som för oss är helt självklart. Trots att det inte är det för många andra. Och när jag kommer hem till Öland efter en vecka i skolan, som för övrigt är grymt jobbig när man bor själv, så tar jag för givet att mina föräldrar ska vara hemma, laga mat till mig, tvätta mina kläder, låta mig sova, se på tv och mysa med min katt. Tänk om jag efter en vecka i Kalmar kommer hem enbart för att inse att inget av det där finns kvar. Ingen mamma, pappa, katt, hund. Inte ens ett hus. Hur reagerar jag då? Här i Kalmar, på Öland med för den delen, så är det så att när jag är hungrig så kan jag bara gå o ta något i kylskåpet. Så är det inte för större delen av jordens befolkning. Och vad gör jag om det helt plötsligt en dag inte finns någon mat i mitt kylskåp, och jag inser att jag inte kan gå till maxi, konsum eller whatever för att köpa mer, vad gör jag om den dagen inträffar? -Jag är grymt kräsen dessutom, kan inte äta vad som helst.
Jag tar allt för givet, jag vill faktiskt inte göra det, men det gör jag.
-och det skäms jag just nu för.
Förstår ni hur mycket det är som vi tar för givet? Att få tycka, tänka, säga och skriva vad vi vill är något vi tar för givet. Vi värdesätter det inte det minsta längre, det är något som alltid har varit så, något som för oss är helt självklart. Trots att det inte är det för många andra. Och när jag kommer hem till Öland efter en vecka i skolan, som för övrigt är grymt jobbig när man bor själv, så tar jag för givet att mina föräldrar ska vara hemma, laga mat till mig, tvätta mina kläder, låta mig sova, se på tv och mysa med min katt. Tänk om jag efter en vecka i Kalmar kommer hem enbart för att inse att inget av det där finns kvar. Ingen mamma, pappa, katt, hund. Inte ens ett hus. Hur reagerar jag då? Här i Kalmar, på Öland med för den delen, så är det så att när jag är hungrig så kan jag bara gå o ta något i kylskåpet. Så är det inte för större delen av jordens befolkning. Och vad gör jag om det helt plötsligt en dag inte finns någon mat i mitt kylskåp, och jag inser att jag inte kan gå till maxi, konsum eller whatever för att köpa mer, vad gör jag om den dagen inträffar? -Jag är grymt kräsen dessutom, kan inte äta vad som helst.
Jag tar allt för givet, jag vill faktiskt inte göra det, men det gör jag.
-och det skäms jag just nu för.
<33
<3
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lindagrandin/413267665/
Visa toppen
Show footer