Kom precis hem från Sanna, med Sonja.
Riktigt trevligt tjejer, tack för en mysig kväll! ;*

-

Sanna,
Riktigt skönt att träffa dig såhär igen. Det var ju ett tag sedan nu.
Så mycket som ändrats, hos båda två, och i bådas liv. Men ändå finns
det någonting där, som vi alltid kommer ha gemensamt. Barndomen.

Vilka minnen som vällde över i mitt huvud när jag steg in i ditt gamla rum,
som numera är ett kontor, är fan obeskrivliga. Sist jag klev in i just det rummet
var för minst 11 år sedan. Det var som om någonting högg till inom mig
när jag tog steget och väl ställt mig i rummet, kollat mig omkring och såg
att din vita säng med rosa/vita hängande grejer över, byrån, bokhyllan,
tapeterna och alla grejer inte längre fanns kvar. Jag såg ditt rum framför mig
som om det vore igår, exakt som det såg ut för 11 år sedan, och jag saknar det.
Ännu värre kändes det när jag kollade ut genom trädgården och fick se att
hålet genom busken var igenvuxet, där vi alltid sprang igenom när vi skulle in till varandra.

Vi träffades varje dag Sanna, varje dag under hela barndomen.
Ända tills jag flyttade ifrån dig.
Höör, minnen, bråk, vänskap, tårar, skratt, ja.. Allt har jag delat med dig.

Du var som en andra syster för mig.
Jag kommer aldrig glömma dig,
Sanna Cathryn Prütz. Aldrig.

<3 jag menar det.