February
Thursday 21 August 2008 photo 3/3
|
Jag hade tänkt lägga ut en fin bild från kyrkan på hennes vita fina kista och alla miljontals blommor och ljus..
Men det var inte direkt passande kände jag. Därför lägger jag ut denna istället. Vi åkte till hennes fina lägenhet, och när dörren öppnades var det som om allt krashades inom mig och benen nästan vek sig. Allt såg precis ut som jag mindes det, förutom det att lägenheten var helt tom. Förutom att där inte fanns en enda tavla eller blomma eller möbel i huset alls. Förutom det, att det inte fanns någon med ett stort leénde på läpparna som dök upp bakom väggen från vardagsrummet och kramade en hårt och berättade hur mycket man växt och hur saknad man var.
Jag väntade ett tag utanför dörren och stod och kollade in i lägenheten.
Där kom ingen.
Inte förens då förstod jag på riktigt, att du aldrig mer kommer dyka upp leéndes mer när man öppnat dörren till din lägenhet. Du kommer aldrig mer kunna krama mig, och jag kommer aldrig mer kunna trycka näsan emot din axel och känna din speciella doft. För nog var den speciell, doften av dig. Och bland doften av dig fanns det spår av mint alltid. Av polkagrisar. Du sa att du åt det för att få fram salivet lite lättare i munnen.. haha, tokiga du. Men jag minns det. Jag har kvar doften i hjärnan, jag har kvar dig i mina minnen och i mitt hjärta och jag släpper dig aldrig. Sov gott för sista gången nu, gammelmormor.
Du kommer alltid vara en del av mig.
Men det var inte direkt passande kände jag. Därför lägger jag ut denna istället. Vi åkte till hennes fina lägenhet, och när dörren öppnades var det som om allt krashades inom mig och benen nästan vek sig. Allt såg precis ut som jag mindes det, förutom det att lägenheten var helt tom. Förutom att där inte fanns en enda tavla eller blomma eller möbel i huset alls. Förutom det, att det inte fanns någon med ett stort leénde på läpparna som dök upp bakom väggen från vardagsrummet och kramade en hårt och berättade hur mycket man växt och hur saknad man var.
Jag väntade ett tag utanför dörren och stod och kollade in i lägenheten.
Där kom ingen.
Inte förens då förstod jag på riktigt, att du aldrig mer kommer dyka upp leéndes mer när man öppnat dörren till din lägenhet. Du kommer aldrig mer kunna krama mig, och jag kommer aldrig mer kunna trycka näsan emot din axel och känna din speciella doft. För nog var den speciell, doften av dig. Och bland doften av dig fanns det spår av mint alltid. Av polkagrisar. Du sa att du åt det för att få fram salivet lite lättare i munnen.. haha, tokiga du. Men jag minns det. Jag har kvar doften i hjärnan, jag har kvar dig i mina minnen och i mitt hjärta och jag släpper dig aldrig. Sov gott för sista gången nu, gammelmormor.
Du kommer alltid vara en del av mig.
Visa toppen
Show footer