I lördags var ingen bra dag, eller aa den började ju bra iaf, jag, hjärtat och Linus var i verkstaden och grejade med bilen så den blev snygg. Tycker faktiskt att det är ganska så roligt att vara med och greja. Väl hemma så kom min kära syster och skulle sova över och jag hade tänkt att vi skulle ha en myskväll. Men det blev en "myskväll" på akuten istället. Jag lekte med katten och på något jäkla vänster så vred jag mig eller gjorde något konstigt med ryggen så jag bara la mig ner på golvet och kom inte upp. Amanda och Kenny fick hjälpa mig till sängen och FY FAN va ont det gjorde. Efter någon timma skulle jag försöka gå till toaletten med deras hjälp, men så fort jag bara försökte sätta mig upp så gjorde det så ont att jag bara ville dö. När jag väl försökte ställa mig upp så vek sig benen. Jag kom iaf till toaletten men väl där kunde jag inte sätta mig ner för det gjorde så in i helvete ont. Så det vara bara att försöka gå tillbaka till sägen. Efter några timmar kom ambulansen och då fick jag äntligen morfin eller vad jag nu fick, hög var jag iaf. Sköterskan fick hjälpa mig till toaletten men det gjorde fortfarande så fruktansvärt ont, jag bara skrek och grät nästintill hela tiden. När jag väl kom till toaletten och jag fick satt mig ner fick jag ännu mer smärtstillande och senare kunde jag gå ner till britsen och lägga mig ner. Väl inne i ambulansen fick jag ju ont igen. Amanda åkte med mig till Uddevalla sjukhus och Kenny och Linus kom lite senare. Jag var på akuten hela jäkla natten och kl halv 8 på morgonen fick jag komma till röntgen. Vilken jävla natt säger jag alltså! Kenny fick sova på en stol till kl 05.40 ungefär tillslut fick han en säng också.. Jag säger bara herregud.

Det jävliga var att ingen förutom ambulanspersonalen och min familj fattade hur ont jag hade. Sköterskan på akuten trodde att jag kunde hoppa över till deras säng själv tex. Eftersom jag inte hade fått något slag eller ramlat så trodde hon inte att det var så farligt.. Läkaren sa iaf att jag hade något fel på en kota i ryggen och att man inte kunde göra något åt det. Min vanliga tur.. -.-

Läkaren sa att jag skulle ta det lugnt i fortsättningen och kanske inte rida så mycket.. Det kan han ju glömma. Hästarna är mitt liv.

Annons

The photo has no tags

Camera Canon EOS 1000D

Focal length 38 mm

Aperture f/5.0

Shutter 1/250 s

ISO 400

Date

Anonymous Mon 26 Mar 2012 10:42

Åh jösses så vacker häst! :)

1 comments on this photo

January 2013