Monday 26 May 2008 photo 141/315
|
Hjärtat som en ihjälslagen isbit
Fan för att ständigt bli påmind om den man vill vara, den man ville vara tillsammans med. Den men ville dela allt med, det som man aldrig delat med någon annan. Fan för att känna att längtan finns kvar, fast man försökt komma över honom. Fan för att älska en person som sviker en och förstör den bild man byggt upp. Fan för att inte kunna gå vidare.
Jag försöker verkligen, jag anstränger mig, vill inte tänka på honom mer. Vill bara sudda ut honom ur hela min värld. Men han finns där. Ler framför mina ögon, som bara han kan, och berättar allt det jag ville höra.
Men han är inte där. Och jag kan inte släppa tankarna på honom. Varför blev det aldrig som min uppmålade bild, på riktigt? Varför krossades tankarna och drömmarna så fort?
Och varför kan jag inte glömma?
Så fort jag ens tänker tanken på hans ögon, hans leende, hans röst, blir jag helt varm och mjuk, för att sedan frysa till is, när jag minns vad som gick fel. Hur han svek. Men jag kan inte glömma de bra bitarna, de var så många och de värmer mig än.
Varför kan han inte bara fatta hur mycket jag tycker om honom, varför måste han förstöra allt och göra så att jag aldrig glömmer.
Jag är fan fortfarande till en viss del kär! Och det är fan inte lätt, när man vet vem man är kär i, och vad han är för person. Jag klarar snart inte mer. Jag låtsas inför er, jag låtsas att jag kommit över, men det har jag inte! Jag vill vara stark, vara fri att börja tycka om någon ny, men han håller ett sånt jävla tag om hjärtat att jag inte kan slita mig. Och kanske vill jag inte det heller.
Jag försöker verkligen, jag anstränger mig, vill inte tänka på honom mer. Vill bara sudda ut honom ur hela min värld. Men han finns där. Ler framför mina ögon, som bara han kan, och berättar allt det jag ville höra.
Så fort jag ens tänker tanken på hans ögon, hans leende, hans röst, blir jag helt varm och mjuk, för att sedan frysa till is, när jag minns vad som gick fel. Hur han svek. Men jag kan inte glömma de bra bitarna, de var så många och de värmer mig än.
Jag är fan fortfarande till en viss del kär! Och det är fan inte lätt, när man vet vem man är kär i, och vad han är för person. Jag klarar snart inte mer. Jag låtsas inför er, jag låtsas att jag kommit över, men det har jag inte! Jag vill vara stark, vara fri att börja tycka om någon ny, men han håller ett sånt jävla tag om hjärtat att jag inte kan slita mig. Och kanske vill jag inte det heller.
"/ du kan alltid prata med mej <3
Åh fy, jag började gråta när jag läste texten. Det stämmer så jävla bra just nu! Varför ska man ha känslor för någon som inte vill ge något tillbaka? Det är fan i mig hemskt! Oc man blir så ledsen när dem bara sviker en. Och allt påminner bara om den personen hela tiden?! Fan ta såna här fucking känslor!
12 comments on this photo