July
Show more 15 October 2008
Isommras var jag med om ett äventyr jag sent ska glömma.
Allt började med Tilda...
...Fille...
...Linnea...
...och en allderles för varm sommar!
Vi hade planerat en lugn sommar med mycket bad och sol! Så blev inte fallet... Det var sommarens hetaste månader och våra hjärnor började sakta men säkert dunsta bort
-ÅH HERREJÄVLAR! sade mannen. Våra uttorkade halsar och skrumpnade tungor förmådde sig inte att yttra nått ljud. Mannen höll i en gul post-it-lapp och såg
Undertiden som vi låg där på trottoaren berättade mannen att han vunnit post-it lappen av en kvinna i 40-års åldern inne i Lottodragningen. Vi förstod inte d&ari
När vi var på fötter tackade vi mannen för att räddat våra små liv. I sådana situationer ska man tänka på vad man säger, det gjorde inte vi.
-Nu när du säger det, uttbrast mannen. Finns det en sak jag behöver hjälp med! Min halvdöda fatser sitter i rullstol och jag skulle behöva ha någon som hjälpte
Det var då allt började! Eftersom att ingen hade körkort och det var allderles för varmt att vandra vad det självklara valet cyckel! Vi packade våra cycklar tungt. "Det
Efter många goda råd från vänner och familj gav vi oss iväg med en väldig fart. Vårt första mål var ännu obestämt...
Efter att cycklat väl och länge vad vi svettiga och förvirrade, vi var nämligen i Väderstad. I horisonen skymtade Väderstadsvärken. Det blev lite för mycket f&o
Väl utanför Väderstad blev det glada miner och tappade tröjor. Det var säkert 30 grader! Så vi bestämde oss för att sitta ner och äta lite värmande s
Det här är livet! Tänkte vi medans solen värmde våra svettiga kroppar och bilarna dundrade förbi, men ingen tid att förlora! Vi hade en skatt att hämta.
Det var dags att cyckla iväg med pick och pack. Efter tio minuter på sadlarna bestämde vi oss för att börja leta tältplats!
Tältet blev skitdåligt uppsatt på grund av Linnea men ingen mening med att sörja. -Vi sover utanför tältet!
Natten blev lång, myggor och yxmördare störde vår sömn. Väl på morgonen blev frukosten serverad ute i mossan.
Vi latade oss fram till lite före lunch, då var det fiske. Dock ingen fiskelycka i den lilla bedårande sjön. Den var bättre till att tvätta sig i. Undertiden Fille och
Vi avnjöt soppan vid strandkanten.
Vi pumpade cyklarna och fyllde våra vatten flaskor sen gav vi oss ut och gjorde vägarna osäkra! Efter ett tag kom vi fram till en riktigt fin och högt belaggd sten! Fille och jag
Sedan simmade vi över till Torpön, för den hade man ju hört talas om! Där satte vi i oss flera kilo glass.
Den långa dagen började bli kväll...
...och natt. Ja,planeringen denna dag var inte den bästa.
Det började ljusna och vi var snart klara med middagen. Den bestod av sex kotletter och ett kilo couscous. Idag var en dag som mest skulle bestå av cyckling, det var priset av våran l
Den dagen är inget varken Tilda, Fille eller jag vill minnas så vi går direkt över till eftermidagen. Vi satte upp tältet ca 5meter ifrån en herrgå
För att lätta upp stämningen drog jag fram min gura och spelade och sjöng för mina vänner och herrgårdsfolket.
Fille drog fram dricka från sitt hemliga förråd och framåt natten var vi lyckliga och sömniga. Vi bäddade vårt tält och gick till sängs efter en omg&ar
Dagen därpå var den varmaste dittills. Natten i tältet hade blivit riktigt varm och Fille hade börjat koka, två gånger! Vi lade oss bland stenarna i vattnet för a
Som sagt var det den varmaste dagen, och därmed den mest ansträngande. Runt klockan tolv gled vi av cycklarna och lade oss som tre hösäckar på den soliga, övergivna grus
Lunchen bestod av kryddig nudelsoppa, vita bönor i tomatsås, kidney böner och lite,lite vatten.
De vita bönorna i tomatsås var omåttligt populära!
Vi hade en lång och seg väg framför oss och vi levde på körsbär och torkade majskorn. Vi lyssnade på lokanradion och sjöng med i sommarhitsen. Det är va
Jag tror att det var delvis på grund av de fina landskapen vi klarade av denna prövning, men det var också det goda sällskapet. Fille och Tilda, utan er hade jag aldrig kla
Vid det här laget hade vi glömt allt om kartan. Vi hade nämligen tappat den. -Förbaskat dumt att rita en karta på en sån lite gul lapp, tänkte vi alla. Utan att s&
Både mina...
...och Filles ben var möra och mosiga. Det var långt kvar till tältplatsen och vi var nära att ge upp.
Tildas ben var spänstiga och bleka! Hon var ivrig att komma iväg men såg våra uppgivna blikar. Tilda, hon är en riktigt kvinna hon. Hon tog Fille och min packning på r
Klockan började blir mycket och vårat mål, Malexander, var långt ifrån nära. När vi blev oense om vägen fick Fille och Tilda se en ny sida av mig...
...nämligen bestämda Linnea. Vi tog min väg.
Tilda blev stöddig så jag var tvungen att slå ner henne och spänna fast henne på min pakethållare tillsvidare. Hennes cykel kastade vi i ett dike.
Undertiden som Fille läste upp de tio budorden och sa att våld aldrig var någon lösning fick jag en väldig fart mot Malexander. Tilda fladdrade fint bakpå min Merida C
Väl framme väckte vi upp Tilda men lite Baileys. Hon hade glömt allt om kart-bråket och vi lyckades bortförklara det mystiska cyckelförsvinnandet.
På restaurangen "HönsaLotta" blev vi alla harmoniska och en aning avtrubbade.
...
...
Malexander på mogonen var något vi aldrig upplevt. Vi beslagtog ett fint litet bord utanför Statoil, där satt vi i sex timmar och insöp Malexanders atmosfär och tittade
Där, vid det skabbiga bordet, insåg vi att vår resa nästan var över. Vi var skitiga och medfarna. Mitt ben hade gått ur led och stod för tillfället rätt
...
Vi hade druckit underliga vätskor, ätit slemmiga massor, badat i officiellt okända sjöar, vi hade helt enkelt kommit varann nämre.
När Fille mediterat klart var vi färdiga att ge oss av. Vi hade köpt på oss matsäck på Statoil. Vi hade hela dagen framför oss.
Vi kom fram till en skiljeväg och blev osäkra vart vi skulle hän. Fille lyckades, med hjälp av sina Tarootkort, lista ut vilket håll vi skulle åt.
Jag var skeptisk till beslutet, har aldrig riktigt trott på det där andliga, men jag gav efter.
Efter ett tag upptäckte vi att vi valt fel väg, men vad gjorde det tänkte vi. Vi fortsatte glatt ända tills...
...Tilda vart för ivrig med kameran och föll i diket! Sen vart det glada skratt och god stämning ända tills...
...vi kom fram till vår goda vänns , Thuva-Lisa Steens, ståtliga villa! Det var oväntat och vi bestämde oss för att hälsa på men dom var inte hemma. Istä
Vi blev så glada och inspererade att vi helt enkelt skrev en sång!
Tilda diggade som fan och sa att "Det där kan verkligen bli något!" undertiden som Fille skördade familjen Steens äppleträd och gjorde en paj.
Vi drack och åt gott och kom fram till, eftersom Thuvas hus låg i stan, att detta var vår sista natt som professionella cycklister. Vi sörjde men vad också glada för
Vi hade varit med om mycket och nu var det slut. Vi sov gott i den överbevuxna trädgården och vi alla undrade va Thuva höll hus. Dagen därpå cycklade (inte Tilda) var o
Direct link:
http://dayviews.com/linneaelvira/2008/10/15/
Visa toppen
Show footer