September 2010
Vi visste båda hur det skulle sluta. Men ändå, av varje sekund ville vi njuta. Och nu, tårarna, ja, de rinner. Då du sakta men säkert ur mitt liv försvinner. Bara tanken gjorde så ont. Att ve
Dagarna går. Tiden stannar aldrig. Jag försöker glömma. Försöker gå vidare. Men hjärtat har sin egen vilja. Och min har stannat. Min har stannat i en tid då det fortfarande var du och jag. A
Jeg virkelig ikke ta det de / du får fra å gjøre det her? du ender opp å skade meg og dere .. jag älskar dig så otroligt mycket ida, inget kan komma i mellan oss. aldrig!! <3