Till en avskild plats. Där solen sällan lyser,
där himlen inte existerar, där vill jag vara.
Ensam, helt ensam, och bara lyssna.
På ljudet av tomheten.
Jag vill inte se dig med henne, det gör så ont.
Jag önskar att du aldrig vandrat in i min värld.
Aldrig rivit mina murar. Jag var stark,
tills jag träffade dig.
Du gjorde mig genast obetydlig och liten.
Som om jag inte var värd
att existera. Du överglänser mig med längder,
och det vet du om.
Ditt leende får mig att rysa,
det är så vackert, så underbart.
Jag vill också le så, så äkta.
Med dig, skulle tillochmed jag glänsa.
Utan dig är jag ingenting, med dig är jag någon.
Jag vet inte hur
jag ska beskriva det jag känner, känslan är så varierad.
Från kärlek till hat.
Kärlek till dig,
och hat till det du gjort mig till.
En levande död människa. Utan mening, utan mål, utan dig.

Har du skrivit den??