October
Sunday 21 December 2008 photo 1/2
|
En ständig smärta som ingen tycks förstå,
en oro som inte går att beskriva med ord.
En fruktan lika stor som besvikelsen,
en bergochdalbana utan slut.
Jag hade aldrig vågat hoppas på
att det fanns någon som kände samma
oförklarliga och förkrossande smärta,
att någon kunde säga "jag vet hur det känns".
En börda har lättat från mina axlar,
mitt hjärta känns inte längre lika tomt.
Att någon lyssnar och förstår,
delar mina tankar och tröstar.
Det betyder mer än vad någon kan ana,
och ord kan inte beskriva.
Ett tack är inte tillräckligt.
Johanna, du har gett mig hoppet åter.
en oro som inte går att beskriva med ord.
En fruktan lika stor som besvikelsen,
en bergochdalbana utan slut.
Jag hade aldrig vågat hoppas på
att det fanns någon som kände samma
oförklarliga och förkrossande smärta,
att någon kunde säga "jag vet hur det känns".
En börda har lättat från mina axlar,
mitt hjärta känns inte längre lika tomt.
Att någon lyssnar och förstår,
delar mina tankar och tröstar.
Det betyder mer än vad någon kan ana,
och ord kan inte beskriva.
Ett tack är inte tillräckligt.
Johanna, du har gett mig hoppet åter.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sun 21 Dec 2008 02:38
*tårarna rinner* och jag kan inte annat än att säga att du är bara så bra! Tack vare dig så har en börda lättat från mina axlar! Tack för att du är du! <3
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/linnsagemar/308978866/
Visa toppen
Show footer