Monday 27 October 2008 photo 2/2
![]() ![]() ![]() |
Killen här kom direkt från frisören och var fasligt blygsam över den nya frillan. Enorm skillnad men passande tycker jag! Han deltog i en andra fika där det var girliegirl-talk med horoskop, mer pojkar, kläder och fniss. På slutet fick jag rysligt ont i magen, antingen för mycket kaffe eller mina senaste problem som spökade. Var tvungen att ringa och prata med mamma och pappa i en h efter det.
Fallet är nämligen så att jag nu kommit fram till att byta värdfamilj.
Tanten och hennes make är aldrig hemma och när de väl är det talar de aldrig till mig. De tre målen om dagen jag får äter jag alltid själv och om jag vill ha något annat kommer jag på mig själv med att smyga med det. Om hon skulle höra tar det två sekunder och så undrar en lite grinig tant vad jag håller på med. Min svenska mat har underligt nog tagit slut utan att jag ätit det, samma med smink och ansiktskräm. Minst fyra ggr/dag finner jag henne i mina saker?
I natt var det droppen då jag vaknar av känslan att någon stirrar på mig. Livrädd sätter jag mig sömndrucken upp i sängen och finner min tant inträngd i hörnet mitt emot ingången, blickstilla, stirrandes på mig. Ilsket och skakis frågar jag vad felet är och får inget svar. Åter igen ställs frågan och hon undrar om jag är sjuk. Nej jag sover, klockan är halv tre. "Varför har du inte dragit ner persiennen helt?" (20 cm) "Jag måste dra ner den." och sedan går hon släpandes ut i sin vita morgonrock.
Känslorna jag fick var enorm rädsla men samtidigt ilska. Sanningen är att jag vaknar minst tre ggr/v av att hon är eller är på väg ut ifrån mitt rum, men inte på detta sätt.
Så nu ska jag byta till mer en familj, med förhoppningsvis barn eller lite mer trevnadskänsla, jag är för ensam här. Men tro inte att hon är en häxa, dom har varit snälla. Pappa tyckte däremot att jag skulle ställa en stol för dörren så att hon inte skulle kunna komma in. Lite fint var det.
Fallet är nämligen så att jag nu kommit fram till att byta värdfamilj.
Tanten och hennes make är aldrig hemma och när de väl är det talar de aldrig till mig. De tre målen om dagen jag får äter jag alltid själv och om jag vill ha något annat kommer jag på mig själv med att smyga med det. Om hon skulle höra tar det två sekunder och så undrar en lite grinig tant vad jag håller på med. Min svenska mat har underligt nog tagit slut utan att jag ätit det, samma med smink och ansiktskräm. Minst fyra ggr/dag finner jag henne i mina saker?
I natt var det droppen då jag vaknar av känslan att någon stirrar på mig. Livrädd sätter jag mig sömndrucken upp i sängen och finner min tant inträngd i hörnet mitt emot ingången, blickstilla, stirrandes på mig. Ilsket och skakis frågar jag vad felet är och får inget svar. Åter igen ställs frågan och hon undrar om jag är sjuk. Nej jag sover, klockan är halv tre. "Varför har du inte dragit ner persiennen helt?" (20 cm) "Jag måste dra ner den." och sedan går hon släpandes ut i sin vita morgonrock.
Känslorna jag fick var enorm rädsla men samtidigt ilska. Sanningen är att jag vaknar minst tre ggr/v av att hon är eller är på väg ut ifrån mitt rum, men inte på detta sätt.
Så nu ska jag byta till mer en familj, med förhoppningsvis barn eller lite mer trevnadskänsla, jag är för ensam här. Men tro inte att hon är en häxa, dom har varit snälla. Pappa tyckte däremot att jag skulle ställa en stol för dörren så att hon inte skulle kunna komma in. Lite fint var det.
Comment the photo
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/linnwiberg/286446716/