June
Monday 10 November 2008 photo 1/1
|
Jag bara gjorde det. På lunchen samlade jag allt mitt mod och fick det överstökat. På torsdag flyttar jag till den andre familjen. Något som jag har känt varit så komplicerat och jobbigt gick på mindre än tre minuter. Carina skulle ringa hem till Carmela för att berätta. Kanske en dum idé men jag ville att hon skulle förklara ordentligt.
Hela dagen gick jag och gruvade mig för att gå hem, så jag gick för att simma (vilket var stängt pga den älskade siestan), hem till Olga och tillbaka till skolan. Klockan sju kände jag att jag inte kunde undvika det längre, så jag tog bort skägget ur brevlådan och mötte fasan. Hon var hjärtskärande. Inget skrik eller hot eller hemskheter som jag trott, endast besvikelse. Besvikelse och förudmjukelse. Hon var bara stött och innerligt sårad.
Middagen åt jag under tystnad och sprang sedan iväg och fikade med mina kära vänner Freja, Simone, Olga, Ellen och Rebecca, och även amerikanen Chris från Chicago. All engelska strömmade tillbaka till mig och höll mig på andra tankar tills det kom på tal igen. Deras teori var att jag var, som hon trodde, hennes döda dotter eller att Carmis faktist var lesbisk och tände på mig när jag sov. Hemska tankar! Hemska teorier! Trots allt jag berättat här ska ni veta att hon är snäll, tar hand om mig och bryr sig verkligen. Det är ensamheter och att vara ständigt övervakad som är för mycket.
På vägen hem blev jag aldelles yr av rädsla och hade en klump, i hjärnstorlek, inuti min mage. Tur att hon är snäll ändå.
Igår firades Moa egentligen men idag är hennes födelsedag. Det var därför jag tillbringade flera eftermiddagar på stan och posten förra veckan! Vi talade om massa killproblem i våra liv. Life's a bitch. Grattis bedårande du.
Hela dagen gick jag och gruvade mig för att gå hem, så jag gick för att simma (vilket var stängt pga den älskade siestan), hem till Olga och tillbaka till skolan. Klockan sju kände jag att jag inte kunde undvika det längre, så jag tog bort skägget ur brevlådan och mötte fasan. Hon var hjärtskärande. Inget skrik eller hot eller hemskheter som jag trott, endast besvikelse. Besvikelse och förudmjukelse. Hon var bara stött och innerligt sårad.
Middagen åt jag under tystnad och sprang sedan iväg och fikade med mina kära vänner Freja, Simone, Olga, Ellen och Rebecca, och även amerikanen Chris från Chicago. All engelska strömmade tillbaka till mig och höll mig på andra tankar tills det kom på tal igen. Deras teori var att jag var, som hon trodde, hennes döda dotter eller att Carmis faktist var lesbisk och tände på mig när jag sov. Hemska tankar! Hemska teorier! Trots allt jag berättat här ska ni veta att hon är snäll, tar hand om mig och bryr sig verkligen. Det är ensamheter och att vara ständigt övervakad som är för mycket.
På vägen hem blev jag aldelles yr av rädsla och hade en klump, i hjärnstorlek, inuti min mage. Tur att hon är snäll ändå.
Igår firades Moa egentligen men idag är hennes födelsedag. Det var därför jag tillbringade flera eftermiddagar på stan och posten förra veckan! Vi talade om massa killproblem i våra liv. Life's a bitch. Grattis bedårande du.
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/linnwiberg/294024474/
Visa toppen
Show footer