Det är inte möjligt att förklara i ord alla blandade känslor igår. Eller idag heller för den delen. Familjen tog in mig med öppna armar och efter att ha packat upp min väska var det som om jag bott där längre än hos tanten. Någonsin. Det var som att komma hem på riktigt. Vi tog en kopp te, pratade med flickan som var aldelles uppspelt över att jag kom.
Pappan min i Sverige är en enorm saknad för vi har en speciell relation. Bio, filmkvällar, promenader, handla mat och alla samtal och hans tusen skämt konstant i vardagen. Inte är jag van inte att inte ha det så. Som tur var så är pappan här en liten bråkdel av såhär och skojade med mig direkt. Hemlängtan eller hemkänsla spred sig direkt inom mig.

När jag vaknade upp var klockan elva och alla på jobbet. Vi åt god frukost med mango, kiwi, walnötter, mandariner, musli och youghurt. Och té! Det som jag bara dött av saknad efter. Promenad till Miramar för lite shopping och sen på kvällen var det middag hos grannarna, som varje helg tydligen. Direkt var jag en i gänget och spelade spel, lekte med grannbarnen och pratade spanska hela tiden.

Det blev t.o.m. en liten utekväll med mig och Paulina. Vi satt på Fusion drinkbar och sipprade Cosmopolitan och helt plötsligt kom "Sex and the city"-introt på högtalarna. Då kände jag att mitt liv var perfekt.

A njeh vad perfekt det blev då! Älska att satc musiken kom!