Friday 21 November 2008 photo 1/4
![]() ![]() ![]() |
Retoriken idag var ett spektakel. Jag höll inte mitt tal men det gjorde vissa andra och det var det mest gripande jag hört. En flicka i min klass höll ett informativt tal om när hon hade anorexia närhon var nio år och hur hon tänkte sig själv, vad hon gjorde etc. Det imponerad helt otroligt på mig för hon satte sig i en så sårbar situation då allt var så personligt. Bästa och modigaste talet jag någonsin hört.
Så kom Kaia och hon hade med sig sin tvillingbror. Sin tvillingbror med Down Syndrome. Jag blev gripen runt hjärtat av deras starka band, samhörighet, svåra situation och sorg hon upplevde. Tror nästan inte att någon inte grät. Det var sorg och kärlek och lycka i hennes smärta. Det var som att bli nedslagen, trots allt var så fint.
Rebecca och Simone hade fixat födelsedagsmiddag för mig och Chris. 17 och 23 år= 40-års kalas! Vegtacopaj, vin och kladdkaka.
Så kom Kaia och hon hade med sig sin tvillingbror. Sin tvillingbror med Down Syndrome. Jag blev gripen runt hjärtat av deras starka band, samhörighet, svåra situation och sorg hon upplevde. Tror nästan inte att någon inte grät. Det var sorg och kärlek och lycka i hennes smärta. Det var som att bli nedslagen, trots allt var så fint.
Rebecca och Simone hade fixat födelsedagsmiddag för mig och Chris. 17 och 23 år= 40-års kalas! Vegtacopaj, vin och kladdkaka.