Thursday 4 December 2008 photo 1/1
|
Torsdag, kära torsdag. Visst har jag kännt mig stressad förut, men idag fick jag panikångest. Jag gick bara på två lektioner, höll på att svimma i omklädningsrummet, världen snurrade och om det inte skulle sluta så skulle lunchen inte ligga i magsäcken utan på golvet.
Idag var jag nämligen tvungen till att göra något som skulle ändrat mitt liv, och det gjorde jag och klarade mig, som tur var. Om jag inte visste bättre skulle man trott att jag hade någon störning. Hemlighetsfullt försökte jag gömma allt det här men framåt kvällen, korkat nog med kaffe, fick jag typ feber, bröt ihop och var tvungen att lämna alla på téterian. Fast innan talade jag med en fasligt snäll pojke och han var mindre arg.
När jag gick hem så tog jag den stora vägen för att det är lite läskigt på kvällen. Då var det en man som stod på vägen och tittade skumt på mig och sin bil. Han satte sig i den och följde efter mig. Jag sprang bakom hörnet och gömde mig bakom ett bildäck med pepparsprejen och en kompis i telefonen. Han körde sakta fram och tillbaka men försvann tillslut. Då sprang jag med gråt i halsen hela vägen hem tills jag inte kunde andas mer och somnade i min säng.
´Texten är från en bok jag läser, om hur killar egentligen är. Den är fin.
Idag var jag nämligen tvungen till att göra något som skulle ändrat mitt liv, och det gjorde jag och klarade mig, som tur var. Om jag inte visste bättre skulle man trott att jag hade någon störning. Hemlighetsfullt försökte jag gömma allt det här men framåt kvällen, korkat nog med kaffe, fick jag typ feber, bröt ihop och var tvungen att lämna alla på téterian. Fast innan talade jag med en fasligt snäll pojke och han var mindre arg.
När jag gick hem så tog jag den stora vägen för att det är lite läskigt på kvällen. Då var det en man som stod på vägen och tittade skumt på mig och sin bil. Han satte sig i den och följde efter mig. Jag sprang bakom hörnet och gömde mig bakom ett bildäck med pepparsprejen och en kompis i telefonen. Han körde sakta fram och tillbaka men försvann tillslut. Då sprang jag med gråt i halsen hela vägen hem tills jag inte kunde andas mer och somnade i min säng.
´Texten är från en bok jag läser, om hur killar egentligen är. Den är fin.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/linnwiberg/303423350/