Thursday 13 March 2008 photo 2/2
|
Fyllan hade framkallat en slags inbilsk anestesi av de ominösa tankarna som tidigare hade förtryckt hennes ynnest. I flera år hade hon föregivit all ohägn på sin klemande make. Slutligen hade hon med amper lydelse strypt deras relation. Det gjorde hon precis innan hon kräktes. Han hade ratificerat hennes beslut men ändå förfäktat för en mer amplifierad förklaring. Hon torkade sig om munnen. Torkade bort kräk. I all hast hade hon undfallit att hon i alla tider ansett hans kärleksdikter vara obsoleta assonanser - fyllda av opulens och flegma. Den gamle skalden, som aldrig fått höra något annat än panegyriker om sina skapelser, blev helt epaterad av hennes anatema. Hon blev inkiett han skulle inta en veum skepnad, men tvärtom implicerade hennes fjär en ny idog booster och en total abalienation till poesin. Han kom att älska henne ännu mer, som en behäftad idiotvind av en asteni som fick all livsångest att krepera.
Annons