idag drog jag viktig lärdom inför min framtid som språkkonsult. jag sitter som studentrepresentant vid prefektens beslutsmöten. dagens möte gick ut på att klubba igenom en text med riktlinjer för hur nånting skulle hanteras. men liksom, kom igen:

På anmodan av prefekt har rådet att antingen tillstyrka eller avstyrka ansökan"

vad står det i den meningen? ja, ungefär så sa jag till prefekten, vars text mer såg ut som en gammal bellmanvisa (skriven på fyllan) än en modern och begriplig text. hon blev onödigt irriterad över att en pojkslyngel som jag la näsan i hennes blöda alster. "men det heter ju tillstyrka och jag har alltid skrivit rådet har att.."

vad har du att göra? = bra

jag har att laga pannkakor = uselt

jag tyckte faktiskt att texten var för bedrövlig för att komma från en institution som faktiskt utbildar framtidens klarspråksexperter: språkkonsulter. därför kände jag att det vore tjänstefel att inte lägga sig raklång över bordet (bildligt talat). jag lämnade istället in ett sympatiskt betänkande om dokumentets språk, men det fick jag ju mest skäll för. jag tyckte att hon reagerade underligt, det var ju en text - och inte hennes frisyr - jag hade synpunkter på. men jag vet att det ibland är svårt att skilja mellan kritik av en text och kritik av den som skrivit texten.

ta mitt råd, gott folk. skriv inte skitnödigt, man får inte fler tjejer genom att anmoda saker än man får genom att uppmana saker. man får heller inte fler killar om man säger "mitt spörsmål beträffar huruvida skall komma hit och kyssa mig" än man får genom formuleringen "ska du verkligen sitta där och smula ensam, kexet?".

linus slutar aldrig att förvånas. och det är ju helt fantastiskt.

Annons

The photo has no tags

December 2008